Jag cyklar precis över bron och svänger in på våran gata när jag hör mobilen plinga till. Jag får upp den ur fickan och läser:
MAMMA:
Var är du?😘
Jag lägger ner mobilen i fickan igen och håller på att ramla ner i en vattenpöl men lyckas hejda mig i sista sekund. Det har kommit fram mörka moln på himlen och duggregnar lite. Dessutom blåser det ganska mycket och är svårt att cykla i motvind. Plötsligt hör jag något som låter. Det värkar komma från skogen. Först blir jag lite rädd, men sen cyklar jag åt det håll som ljudet kommer ifrån. Jag lägger ifrån mig cykeln och går när jag kommer in i skogen. Jag ser nåt där borta. När jag kommer närmare ser jag att det är... Frida.
- Vad i hela världen gör du här?! Skriker jag.
- Jag typ.. Körde vilse, Säger hon. Jag sträcker fram handen och hjälper henne upp. Hennes byxor har ett hål på ena knät och hon är alldeles lerig. Jag tar henne i handen och hjälper henne bort till min cykel. Sen hämtar jag hennes cykel. Den är ganska förstörd, och det är ganska långt hem. Jag tänker lite, och beslutar mig för att lämna den här.
- Jag får köra dig hem, Säger jag och hjälper Frida upp på min pakethållare. Jag leder cykeln bort till vägen. Men jag har ett problem: jag tror inte jag klarar att köra med Frida på pakethållaren hela vägen hem. Egentligen är vi på våran gata, men det är typ 500 meter till vårt hus. Jag sätter mig på cykeln och försöker trampa.
- Ajj! Säger Frida.
- Vad är det? Säger jag och stannar cykeln. Vi har bara kommit kanske 30 meter från där vi började.
- Mitt knä gör ont! Säger Frida.
- Vi är snart hemma ska du se! Säger jag. Jag börjar trampa lite snabbare och efter ett tag får jag upp farten. Till slut är det bara några meter till vårt hus och jag svänger in i trädgården. Jag ställer cykeln i cykelstället och lyfter av Frida från cykeln. Först då inser jag att hennes ben är helt blodigt. Jag lyfter upp henne och bär henne in genom dörren. I samma sekund som jag kliver in genom dörren kommer mamma rusande ut i hallen. Först tittar hon på mig, sen öppnar hon munnen som om hon ska säga något, men sen får hon syn på Frida och ser helt paff ut.
- Frida!!! Ropar hon och springer fram och kramar henne.
- Men vad har hänt med dig?! Säger hon när hon tillslut släppt henne och ser hennes ben.
- Jag liksom... Ramlade, Säger hon ganska lågt.
- Kom med mig här! Sa hon och började gå mot badrummet. Frida haltade långsamt efter.Jag hällde upp teet och gick ut i vardagsrummet till dom andra. Jag satte mig i soffan och tog en klunk av mitt te.
- Så berätta nu, vad var det egentligen som hände? Säger mamma och tittar på Frida.
- Jo, när vi skulle åka hem från stranden, så lekte jag och Anton kull, men sen ramlade jag och hamnade lite efter. Sen skulle jag köra ifatt er igen, men när jag åkte över bron så såg jag inte er. Och sen var det typ nån som körde in i skogen, och då trodde jag att det var Anton som skulle busa med mig. Fast sen, när jag kom in i skogen, så såg jag inte Anton, och då tänkte jag att jag skulle kolla lite snabbt och sen åka tillbaka. Men sen när jag skulle cykla tillbaka, så körde jag nästan in i ett träd och fick tvärsvänga, och sen körde jag på en rot och flög upp i luften, landade på en sten och kraschade in i en stubbe, Berättar Frida.
- Men lilla gumman! Hur länge låg du där?! Utbrister mamma.
- Vet inte, kanske en halvtimme, Säger Frida.
- Men så länge kan du inte ha legat där, för så fort vi upptäckte att du var borta ringde jag Sara, Säger mamma.
- Och det tog typ tio minuter för mig att åka tills jag kom till skogen, Fyller jag i.
- Så typ, en kvart, Säger mamma. Jag gäspar stort och märker plötsligt hur trött jag är.
- Hur mycket är klockan? Frågar jag. Mamma tar fram mobilen.
- Kvart över i tio, Säger mamma.
- Jag är trött, Säger jag.
- Jag med! Säger Frida.
- Ska vi gå och lägga oss då? Frågar mamma.
- Okej, Säger jag.
- Förresten, var är Anton? Frågar jag påväg till mitt rum.
- Han sover. Han var jättetrött när vi kom hem och gick och la sig direkt, Säger mamma.
- Okej. Godnatt! Säger jag.
- Godnatt! Sov gott! Säger mamma. Jag går in till mitt rum och somnar nästan innan jag hinner lägga huvudet på kudden.
---------------------------------------
Förlåt för dålig uppdatering. Är i fjällen och åker skidor hela dagarna. Men ska försöka uppdatera typ varannan dag. Ha det bra!💖
ESTÁS LEYENDO
Solen skiner aldrig igen
Novela JuvenilSolen skiner. Det är sommar. Det är du och jag. Ensamma. Du tar min hand i din. Vi bara sitter där. Du och jag. Jag önskar att det aldrig ska ta slut. Vi sitter där i säkert en halvtimme. Eller till och med en timme. Sen blir allt förstört. Det går...