Jag vaknar i ett mörkt rum.
- Var är jag? Säger jag högt fast jag vet att det inte är någon annan än jag i rummet. När jag vänjer mig lite mer vid mörkret ser jag att det är mitt rum. Jag ligger i sängen i mitt rum. Hur kom jag hit egentligen? Jag försöker tänka tillbaka på vad jag gjorde innan. Jag skulle till tivoli... Eller nej, jag skulle inte till tivoli... Ella och Anton skulle till tivoli. Och jag skulle... Juste! Jag skulle träffa David. Och... Vi var på stranden.. Juste! Nu mins jag! Vi var på stranden och badade med kläderna på och sen låg vi i solen och torkade och... Vi blev ihop! Omg. Men vad hände sen? Det blev mörkt och sen vaknade jag här. Jag måste ha svimmat. Men vem tog mig hit? David vet väl inte var jag bor? Eller, jo det vet han ju! Men han har ju inga nycklar hem till mig. Jag får fråga honom. Jag reser mig hastigt upp, och går med raska steg mot dörren.
- Mamma?! Ropar jag. Inget svar.
- Mamma? Ropar jag igen. Inget svar nu heller. Var kan hon vara? Jag kollar på klockan. 17:08. Mamma kanske är på jobbet. Men juste! Det är söndag. Och dessutom sommarlov. Vart kan hon vara då? Bäst att jag ringer henne. Jag går tillbaks till mitt rum och letar fram mobilen. Jag har två nya sms. Båda är från mamma:
Hej gumman, din kompis ringde på din mobil och sa att du hade svimmat så jag kom hem och såg till att du vaknade igen. Nu är jag Ella och Anton och handla och sist jag såg dig så sov du. Puss puss!
Ring mig om du vaknar! Jag ringer mamma. Hon svarar inte. Jag ringer igen. Nu svarar hon.
- Hej mamma! Säger jag.
- Hej gumman, förlåt att jag inte har svarat, jag stod i kassan och betalade, Säger mamma.
- Svimmade jag? Undrar jag.
- Ja, Säger mamma.
- Var du inte orolig? Frågar jag som tycker det var konstigt att hon lämnade mig ensam.
- Först var jag det, men sen ringde jag en doktor och frågade, och sen vaknade du, Säger mamma lite lättat.
- Och sen gick du och la dig igen, Fortsätter hon.
- Okej, jag bara undrade, Säger jag.
- Okej hejdå. Jag kommer hem snart! Puss puss! Säger mamma.
- Hejdå! Säger jag. Nästa samma sekund öppnas dörren och Frida kommer in. Hon slänger av sig skorna och springer fram och hoppar upp i min famn.
- Hej Fridis! Säger jag. Jag brukar kalla henne Fridis när vi är vänner och inte bråkar, och Frida när jag är arg på henne. Anton kommer också hem och kastar sig över mig. Resten av kvällen sitter jag och mamma och pratar om vad som just har hänt.
أنت تقرأ
Solen skiner aldrig igen
أدب المراهقينSolen skiner. Det är sommar. Det är du och jag. Ensamma. Du tar min hand i din. Vi bara sitter där. Du och jag. Jag önskar att det aldrig ska ta slut. Vi sitter där i säkert en halvtimme. Eller till och med en timme. Sen blir allt förstört. Det går...
