Det tar bara fem minuter att gå till farmor farfar. Vi går till dörren och plingar på.
- Nejmen hej! Säger farmor när hon ser att det är vi. Vi går in i huset och tar av oss skorna.
- Ni kan behålla skorna på! Säger farmor som jag nu ser har skor på sig.
- Vill ni ha nåt att äta? Frågar farfar som också kommit ut.
- Nejtack det är bra, Säger pappa.
- Jag kanske kan ta nåt att dricka, Säger jag. Farmor försvinner in i köket och kommer tillbaka med en stor kanna saft och ett glas.
- Tack... Säger jag som hade väntat mig ett glas vatten. "DING DING DING" låter det plötsligt.
- Vad var det?! Frågar jag och hoppar till.
- Det var bara ringklockan, Säger farmor. Jag pustar lättat ut. Farfar går och öppnar dörren. Det är mamma, Frida och Anton.
- Hej! Säger farfar glatt.
- Farfar! Säger Frida och ger honom en stor kram.
- Haha, hej gumman! Säger han lite förvånat. Anton ger honom också en stor kram.
- Är det kramkalas här? Utan mig? Säger farmor. Farfar skrattar lite. All börjar krama varandra. Jag också. Plötsligt börjar mamma och pappa pussas.
- Men nu går det nog lite för långt... Mumlar jag för mig själv. Jag håller på skoj för Antons ögon. Efter kramkalaset äter vi lite fika och pratar om hur det är i Sverige och hur det är i Spanien och så. Efter fikat går vi hem igen. Imorgon ska dem visa oss runt på stan lite och mamma har lovat att vi ska shoppa lite.
--------------------------------------
Hej! Jag undrar ifall ni skulle vilja ha lite längre kapitel och att jag istället släppte dem kanske var tredje dag, eller om ni vill fortsätta ha som nu att jag släpper ett kort kapitel om dan. Kommentera!
YOU ARE READING
Solen skiner aldrig igen
Teen FictionSolen skiner. Det är sommar. Det är du och jag. Ensamma. Du tar min hand i din. Vi bara sitter där. Du och jag. Jag önskar att det aldrig ska ta slut. Vi sitter där i säkert en halvtimme. Eller till och med en timme. Sen blir allt förstört. Det går...
