Jag sitter här bredvid David och tittar ut över vattnet. Jag ser solnedgången. Jag har en lustig känsla av att jag har varit borta, men jag ruskar av mig den tanken. Jag har ju suttit här bredvid David hela kvällen. För det skulle ju vara konstigt om jag hade varit någon annanstans, och sen inte ens kommer ihåg att jag har det. Men det känns ändå konstigt på nåt sätt. Tänk om jag faktiskt har varit någon annan stans?
Jag lägger den tanken bakom mig och tittar på David. Jag flyttar lite närmare, och han kysser mig. Sen sitter vi där igen och tittar på solnedgången.
Plötsligt bryts tystnaden av att min mobil ringer.
- Hallå? Säger jag när jag har svarat.
- Hej! Säger mamma med en lite arg ton.
- Vad är det? Frågar jag lugnt.
- Jo, du skulle ha vart hemma för en timme sen! Säger mamma.
- Oj då, Säger jag.
- Jag kommer hem! Säger jag innan hon hinner säga nåt mer.
- Okej, hejdå! Säger mamma.
- Hejdå! Säger jag, och sen lägger jag på.
- Vem var det? Frågar David.
- Mamma. Jag måste hem, Säger jag.
- Okej, ses nån gång! Säger David. Jag går bort till min cykel och trampar iväg.- Och var har du varit till klockan tio på kvällen?! Frågar pappa när jag är hemma.
- På stranden... Säger jag lite skamset.
- Och varför är du så sen? Säger pappa med en sträng ton.
- Vi tittade på solnedgången, Säger jag.
- Okej, men kommer du såhär sent nån mer gång så släpper vi inte ut dig alls på kvällarna! Säger pappa.
- Okej, Säger jag. Jag går upp till mitt rum och lägger mig. Jag vet inte riktigt varför, men det känns som om det här har varit en väldigt lång dag."Bip Bip Bip!" Låter väckarklockan så högt att jag håller på att ramla ur sängen. Jag sträcker fram handen och trycker på snooze.
- Sara, det är dags att komma upp! Ropar mamma från köket.
- Jag kommer, Säger jag trött och tar på mig en kofta och mina tofflor. Jag går ner till köket och brer en macka. Jag sitter ganska länge och tuggar långsamt på mackan.
- Sara, skolbussen går om en kvart! Säger mamma tillslut.
- Oj! Säger jag och trycker i mig resten av mackan innan jag springer till mitt rum. Jag tar på mig ett rosa linne med texten live&love på, ett par strumpbyxor och en kjol. Jag tar lite mascara och läppglans och sen borstar jag tänderna. Jag slänger ner mina böcker och nycklar i väskan, och sen springer jag ner till hallen och tar på mig mina Converse. Jag hinner precis på bussen som Vilma och Greta i min klass redan sitter på.
BINABASA MO ANG
Solen skiner aldrig igen
Teen FictionSolen skiner. Det är sommar. Det är du och jag. Ensamma. Du tar min hand i din. Vi bara sitter där. Du och jag. Jag önskar att det aldrig ska ta slut. Vi sitter där i säkert en halvtimme. Eller till och med en timme. Sen blir allt förstört. Det går...