Solen skiner aldrig igen

Ett bråk, en film och några märkliga saker

Jag ligger på sängen i mitt nya rum. Det andra rummet hade jag bara första dagen, sen fick jag flytta till ett rum närmare Caties rum. Jag har legat här i några dagar nu. Det har gått fem dagar sen jag kom till underjorden. Det ända jag vill är att komma tillbaka till mamma och pappa. På nätterna drömmer jag om att jag vaknar i min säng, i mitt rum, och går upp till min mamma och pappa. Men när jag vaknar är jag fortfarande kvar. På dagarna ligger jag och fantiserar om mamma och pappa istället för att jobba. Jag får mat och vatten så att jag inte svälter ihjäl, men det är sällan jag äter det.

- Men Sara, du kan inte ligga här hela dagarna. Säger Catie högt
'Det kan jag visst, jag har ju gjort det dom senaste dagarna' tänker jag.
- Men det är bara slöseri med tid! Säger hon.
'Låt mig komma tillbaka till min familj då!' Tänker jag upprört.
- Din familj spelar ingen roll, du har lämnat dom nu, och du kommer inte träffa dom igen! Säger hon.
- Det är klart dom spelar någon roll! Det var det bästa jag hade! GÅ UT UR MITT RUM!!! Skriker jag högt. Catie går snabbt ut ur mitt rum och stänger dörren efter sig. Vad har jag gjort? Min ända "vän" är ledsen för att jag skrek på henne. Eller, hon är inte min ända vän, bara det att jag aldrig mer kommer träffa dom andra! Jag blir arg igen. Jag vet inte vad jag blir arg på. Jag blir arg på mig, och på Catie, och på den här dumma underjorden. Jag blir arg på allting! Alla är så dumma mot mig! Varför ska just jag behöva vara här i den här usla underjorden?! Jag sparkar till sängen så att det börjar skaka. Fast, det blir ju ännu sämre av att jag bara ligger här hela dagen. Jag reser mig ur sängen, och hämtar några böcker som jag har fått. Jag tar upp en som heter när solen går i moln. Jag läser två kapitel ur den. Den handlar om en pojke som heter Oskar som är föräldralös. En dag börjar barnhemmet han bor på brinna, och dom kan inte ha kvar barnen. Och sen går Oskar vilse i skogen, och så kommer det typ nån märklig flicka och visar honom till ett hemligt land. Mer hann jag inte läsa. Först nu inser jag hur hungrig jag är. Jag går upp och äter lite av morotssoppan som dom har ställt fram. Eller, jag tror iallafall att det är morotssoppa. Det ser ut som det. Men det är det inte. Det är ganska gott, men det smakar INTE som morotssoppa. Jag byter om till mina arbetskläder och går ut i korridoren. Jag går åt det håll som mitt och Caties arbetsrum ligger (iallafall det håll jag tror att det ligger åt). Som tur är, så hittar jag rätt och kommer tillslut till arbetsrummet. Catie är inte där när jag kommer, så jag ringer henne med min öronsnäcka.
- Hej, Säger hon.
- Hej Catie, var är du? Frågar jag.
- Jag är på uppdrag här uppe, vad vill du? Säger hon lite irriterat.
- Jo jag... Börjar jag.
- Jag vill ha ett jobb att göra! Säger jag.
- Okej, du får vänta tills jag är tillbaka så kan vi fixa något åt dig att göra då, Säger hon.
- När är du tillbaks då? Frågar jag.
- Om typ en timme tror jag, Säger hon lite tveksamt.
- Vad ska jag göra så länge då? Frågar jag.
- Du kan... du kan väl utforska lite i riket! Säger hon.
- Okej, Säger jag lite gladare. Hon lägger på. Jag kollar mig omkring i rummet. Jag har bara varit här en gång förut. Först går jag bara runt och tittar lite. Jag fattar inte vad nånting av det är eller vad det är till för. Jag öppnar några lådor och tittar. Bara en massa konstiga saker. Till sist hittar jag en låda med något som jag faktiskt vet vad det är; ett foto. Fotot föreställer en tjej som ser ut att vara ungefär i min ålder. Hon är ganska lik Catie faktiskt, utom en sak, hon har en liten leverfläck på högra kinden. Vem kan det vara? Tänker jag. I samma stund kommer Catie in i rummet.
- Vad är det där? Frågar hon.
- Precis vad jag skulle säga, Säger jag lite ironiskt.
- Oh, det är... Hon räcker åt sig fotot och lägger tillbaks det i lådan.
- Ett foto, Säger hon kort.
- Men nu ska vi övergå till att hitta något till dig att göra. Du kanske kan... Säger hon.
- Kan jag inte få vara där uppe? Frågar jag hoppfullt.
- Vi väntar med det till nästa vecka, Säger Catie.
- Snäälla, Säger jag och får stora ögon.
- Nej, Säger hon kort.
- Du kan kanske... du kan ju hjälpa mig att göra färdigt en sorts film jag håller på med! Säger hon en aning glatt.
- Okej... Säger jag lite tveksamt.
- Kom så går vi till studion! Säger hon och leder mig ut ur rummet. Resten av dagen jobbar jag med att klippa ihop videor och filma Catie med en greenscreen lite.

- Okej, det här gick ju bra! Nästa vecka ska du få börja vara lite där uppe. Jag ska tillexempel visa hur du tar dig upp dit. Som en liten läxa till nästa vecka vill jag att du ska läsa så långt du hinner i den här boken, Säger Catie och räcker mig en bok.
- I den står det lite mer om ditt jobb, Säger hon förklarande.
- Ska vi ses imorgon så jag kan visa dig lite vad som finns att göra när man inte jobbar, typ vad det finns för parker och affärer och så, Säger hon.
- Okej, Säger jag och lägger ner boken i väskan och går tillbaka till mitt rum. Just nu känner jag mig, till skillnad från imorse, faktiskt ganska glad.