Solen skiner aldrig igen

Telefonsamtal

Jag vaknar nästa morgon av att min mobil ringer. Jag kollar på klockan. 08:14. Vem ringer så tidigt en lördag när det dessutom är sommarlov?
- Hallå? Säger jag sömnigt.
- Hej, är det Sara? Säger personen i andra änden.
- Va?... Aa, Säger jag som inte fattar nånting.
- Det är David, Säger personen som tydligen heter David. Vänta lite.. David... David!
- Oh, hej David! Säger jag.
- Hej. Väckte jag dig? Frågar David.
- Va? Neej, Ljuger jag.
- Förlåt, Säger David som tydligen märkte att jag ljög.
- Skulle du vilja göra något idag, typ ta en fika? Frågar David.Jag får panik. Fast på ett bra sätt.
- Jaa! Nästan skriker jag. Jag lät nog lite för ivrig för David svarar:
- Okeej!;)
- Oj, lät jag verkligen så... Börjar jag.
- Ja minst sagt, Svarar David.
- Var bor du? Frågar jag.
- Egentligen bor jag inne i stan, men våran lägenhet renoveras så just nu bor jag på mitt landställe, Säger han.
- Var ligger det? Frågar jag?
- Typ vid parken, bakom en liten skog, Säger han.
- Då kan vi väl ses vid caféet på torget vid stranden, Säger jag.
- Ja, jag kan hämta dig med cykel om du vill, Säger han.
- Nej jag kan cykla själv om du inte trodde det, Säger jag.
- Okej men du ramlar inte va? Skrattar han.
- Nej, Säger jag.
- Bra, ska jag möta upp dig utanför dig? Undrar han.
- Okej, Säger jag.
- Var bor du? Frågar han.
- Körsbärsgatan 27, Säger jag.
- Okej, jag möter dig vid 12, Säger han.
- Idag? Säger jag.
- Ja, idag, Säger han.
- Vi ses sen då! Säger han.
- Aa, hejdå! Säger jag. Jag klär på mig och börjar sminka mig, när jag kommer på vad jag just gjort. Jag är ju helt dum i huvudet! Jag kan ju inte gå på nån slags " dejt " med någon jag inte känner. Men aja. Gjort är gjort. Det går inte att ändra på...