När jag kommer hem är mamma helt rasande.
- Var har du varit hela dan? Fräser hon.
- Jag sa ju att jag skulle vara med en kompis, Säger jag surt.
- Du sa att du skulle vara borta i en timme typ, och du har varit borta i fem timmar! Vrålar mamma.
- Som straff får du utegångsförbud i en vecka, Säger mamma. Jag tittar surt på henne, stampar i golvet och smäller igen dörren till mitt rum. Sen sätter jag mig i min säng med mobilen. Det är en knöl under kudden. Jag hatar knölar. Jag lyfter på kudden. Där ligger mitt gamla gossedjur som jag typ hade glömt bort helt och hållet. Jag tar upp det och kramar det. Det är typ första gången på tre år. Det känns skönt.
Dörren öppnas. Det är mamma.
- Stick och brinn! Skriker jag.
- Var inte arg, Säger hon och försöker låta snäll. Det lyckas inget vidare.
- Gå sa jag! Skriker jag.
- Men jag vill bara... Börjar mamma.
- Gå!!! Skriker jag ännu högre. Hon stänger dörren igen. Jag tar upp mobilen och kollar insta. Typ alla mina kompisar är på nåt tivoli eller vattenpark eller utomlands eller nåt. Orättvist! Jag är typ alltid bara hemma på loven. Då plingar mobilen till. Det är David. Jag blir alldeles varm inombords. Han undrar om jag vill göra nåt nån mer gång. Det vill jag.
Gärna! Svarar jag. Han svarar nästan direkt. Kul! Skriver han. Jag hinner inte tänka, och rätt som det är har jag svarat: ❤️😘. Hur dum får man va??? Så kan jag ju inte skriva. Men han värkar ju inte ta illa upp för han svarar: 😍☺️😂. Jag reser mig upp och går mot dörren. Jag ändrar mig tvärt och går tillbaka till sängen. Jag lägger mig ner och somnar.
VOUS LISEZ
Solen skiner aldrig igen
Roman pour AdolescentsSolen skiner. Det är sommar. Det är du och jag. Ensamma. Du tar min hand i din. Vi bara sitter där. Du och jag. Jag önskar att det aldrig ska ta slut. Vi sitter där i säkert en halvtimme. Eller till och med en timme. Sen blir allt förstört. Det går...
