Solen skiner aldrig igen

Föralltid

När jag öppnar ögonen är det första jag ser en stor och ganska ful man.
- Hallå där din sömntuta! Det är mannen med den pipiga rösten.
- Har du sovit klart nu eller?! Säger han lite argt. Jag sätter mig upp i sängen.
- Du har iallafall kläderna på dig! Säger han lite gladare.
- Kom med här, arbetet har börjat! Säger han och öppnar glasdörren. Jag småspringer efter honom för att hänga med. Vi går igenom dörren mittemot min, som leder till en till korridor. I den andra korridoren finns det flera dörrar på sidorna. Vi går in genom en av dörrarna på sidan och kommer ut i en stor sal av sten. Väggarna är som i en grotta, och golvet är av marmor. I salen står några soldater av nåt slag uppställda på rad.
- Ska jag bli soldat?! För aldrig i livet att jag tänker vara det!! Säger jag bestämt.
- Nej, du är ju en tjej! Säger han som om det var självklart. Vi fortsätter genom salen in i en större sal. Men i den här salen är alla väggar av diamanter, rubiner och smaragder. Jag tittar mig fascinerat omkring i den glittrande salen. Mitt i rummet står en stor tron utav guld med en massa diamantprydnader på. På tronen sitter en man som sr ut som nån sorts kung. Det var antagningen han som var den där 'härskaren' som spionen pratade om. Han har kort ljusblont hår med en guldkrona på huvudet. På sig har han en svart glänsande tröja och ett par byxor i samma färg. Han har ett bälte med ett guldspänne, och i bältet hänger ett svärd dekorerat med rubiner. Han har en lång svart mantel runt kroppen och en luva som nästan täcker hans ljusa hår. På varsin sida av tronen står två män med likadana dräkter som jag har på mig. Så jag ska alltså bli tjänare, tänker jag. 'Härskaren' tittar konstigt på mig. Jag vänder mig om och ser att mannen bredvid mig har fallit på knä och bugar inför honom. För att vara artig bugar jag också, men det är inget jag tänker göra om! Vi fortsätter uppför en trappa och stannar utanför en dörr.
- Nu ska du få träffa någon som har väntat länge på att du ska komma! Säger mannen. Han öppnar dörren, och där sitter; spionen! Mannen går ut igen och stänger dörren om sig.
- Gud vilken lång tid det tog för dig att komma! Säger hon. Det här är första gången jag ser hennes ansikte. Hon har knallblåa ögon, ganska blek hud med rosenröda kinder, och en liten rosa mun. Hon är faktiskt snyggare än jag trodde hon skulle vara.
- Hej på dig också! Säger jag ironiskt.
- Oj förlåt! Hej, jag heter Catie! Och du heter Sara, det vet jag redan! Säger hon.
- Du har säkert en massa frågor nu, men dom kommer du snart få svar på! Följ med mig så ska jag visa dig arbetet!
- Vad är det egentligen jag ska arbeta som? Frågar jag lite tveksamt.
- Spion som jag! Jag trodde att dom redan hade berättat det, Svarar hon. Vi går igenom en korridor och kommer ut i något som liknar ett kontor.
- Här jobbar jag! Säger hon och gör en chest att jag ska gå in.
- Och du också numera! Tillägger hon. Hon visar mig runt lite.
- Men... vad är det vi ska göra egentligen? Frågar jag efter en stund.
- Se vad som händer med världen där uppe! Säger hon. Jag drar en suck av lättnad. Jag slipper iallafall vara nere i det här mörka stället hela dagarna!
- Och om vi hittar någon som skulle vara bra att ha här nere, för vi hit henne/honom! Fortsätter hon.
- Om dom inte vill då? Frågar jag.
- Vi tar dom ändå! Säger hon.
- Okej, jag tror jag fattar vad jag ska göra. Men en fråga till; när får jag komma tillbaka till min familj och mina vänner? Frågar jag.
- Det gör du inte! Säger hon en aning dystert.