Solen skiner aldrig igen

Hemma hos David

- Jag ska komma ifatt dig! Skriker jag.
- Det kan du glömma! Skriker David tillbaka.
- Ha! Skrattar jag.
- Vad i?!! Säger han.
- Sa ju det! Säger jag och gör en liten segerdans.
- Det där ska du få för! Säger han.
- Va? Nej! Jag var ju långt framför! Säger jag.
- Ha ha på dig själv! Säger han. Vi sitter i Davids rum och spelar tv-spel.
- Ha jag vann! Säger David.
- Det var ju bara för att du har övat, Säger jag lite surt.
- Ska vi gå ner och äta middag? Frågar han.
- Okej, Säger jag. Vi reser oss upp från sängen och går ut till köket. Det blir kyckling med currysås till middag. Vi sitter tysta vid matbordet. Davids mamma och pappa är där, men inte hans bror. Jag äter upp ganska snabbt och skjuter sedan bort tallriken. David ser att jag är färdig och äter upp det sista ganska snabbt för att jag ska slippa vänta.
- Tack för maten, Säger David.
- Varsågod, Säger hans mamma Kristina. Vi reser oss från bordet och ställer in våra tallrikar i diskmaskinen. Vi går upp till Davids rum igen. När vi kommer in i Davids rum igen får båda en skrattattack.
- Varför...*skratt*... Skrattar vi? Säger jag mellan skrattattackerna.
- Vet inte, Säger David och börjar skratta ännu mer. Vi sätter oss ner i hans säng och försöker sluta skratta. Jag kan knappt andas av skratt.
- Vad ska vi göra nu? Säger jag.
- Ska vi ha disco? Säger David.
- Ja! Säger jag. Han stoppar in sin mobil i högtalaren och sätter på shake it off. Jag sätter på discoljuset och så börjar vi dansa. Vi dansar ett tag. Sen går vi och dricker lite vatten. Sen fortsätter vi dansa.
Klockan är kvart över åtta nu. Vi sitter på sängen och lyssnar på musik.
- Ska vi göra nåt annat? Frågar jag.
- Visst, vad? Säger han.
- Vet inte, Säger jag. Jag känner hur det burrar till i min ficka. Min mobil ringer. Jag tar upp den. Det är mamma. Jag går till ett hörn av rummet och svarar.
- Hallå? Säger jag.
- Hallå? Sara du måste komma hem genast! Säger mamma.
- Varför då? Säger jag surt.
- Bara kom det har hänt nåt, Säger mamma.
- Okej, jag är hemma om tjugo minuter, Säger jag och lägger på.
- Jag måste gå, Säger jag till David.
- Varför? Säger han.
- Vet inte mamma sa att jag måste skynda mig hem, Säger jag.
- Okej hejdå! Säger han. Jag tar min väska och går ut genom dörren. Jag vinkar snabbt åt honom. Jag springer ner i hallen och knyter på mig skorna.
- Ska du gå? Det är Davids pappa Patrik.
- Ja, Säger jag och öppnar dörren.
- Hejdå då, Säger han. Jag går ut genom dörren och stänger efter mig. Jag springer bort och sätter mig på cykeln och börjar trampa. Jag fryser lite men bryr mig inte. Jag måste hem.
-------------------------------------------
Hej! Ville bara säga tack till 1k läsare. TACK!