Solen skiner aldrig igen

Brevet

När jag vaknar sätter jag mig upp i sängen och sträcker lite på mig, och sen går jag upp. Ella är redan uppe och tittar uttråkat på mig.
- Äntligen vaknar du, din sjusovare! Säger Ella och suckar.
- Mm, Säger jag morgontrött.
- Ska vi äta frukost? Frågar jag sen.
- Okej, Säger Ella. Vi går ner till köket och sätter oss vid matbordet med mamma, pappa, Anton och Frida.
- Godmorgon, Säger mamma.
- Godmorgon, Säger jag och Ella.
- Vi ska åka skidor idag! Säger Frida lyckligt.
- Kul, Säger jag. Vi sitter under tystnad och äter. Jag rostar en macka och lägger på skinka.

- Ska vi gå ut? Frågar Ella efter frukosten.
- Okej, Säger jag.
- Får jag följa med? Frågar Frida.
- Visst, Säger jag.
- Anton, ska inte du hänga med tjejerna ut också? Säger mamma på ett sånt sätt som bara mamma kan.
- Neej, Jag är faktiskt upptagen av att köra Minecraft med Filip! (Filip är hans klasskompis) Säger Anton.
- Okej, Säger mamma. Jag, Ella och Frida går ut i hallen. Vi tar på oss jackor, täckisar, vinterstövlar, mössor och vantar. Sen går vi ut i den friska vinterdagen. Snön går upp över knäna på mig, och nästan upp till midjan på Frida som är ganska kort.
- Skulle vi bygga en igloo eller? Frågar Ella.
- Aa, jag går och hämtar skyfflar, Säger jag och går till garaget. När jag kommer tillbaka med skyfflar har Ella och Frida redan markerat ut var vi ska bygga igloon.
- Här! Säger jag och kastar en skyffel till Ella.
- Men jag då? Säger Frida.
- Du... får försöka få bort snön från där där vi ska bygga igloon, Säger jag.
- Meh, Säger Frida lite surt. Medan Frida tar bort snön börjar jag och Ella göra nån sorts avlånga snöbollar att bygga av. När Frida äntligen är färdig börjar vi alla tre göra grunden av igloon.
- Jag börjar gräva en grop, Säger jag. Jag tar en av skyfflarna, och trots den stelfrusna marken går det rätt så lätt. Jag gräver ganska länge. Efter ett tag stöter jag i något med spaden. Jag gräver runt det, och tillslut får jag upp det. Det är en träkista med några detaljer av metall.
- Vad är det där? Frågar Frida häpet.
- Vet inte, Säger jag.
- Vi öppnar den och kollar vad det är! Säger Ella. Jag drar i den, men det tar ganska lång tid för mig att få upp den på grund av all rost. Jag öppnar den försiktigt, och i den ligger ett kuvert som ser ganska gammalt ut.
- Kom! Säger jag till Ella och Frida och går och sätter mig på trappan. Dom kommer och sätter sig på varsin sida av mig. Ella tittar spänt på mig, och sen öppnar försiktigt jag kuvertet.
- Vad står det? vad står det?! Säger Frida upphetsat.
- Lugn! Säger jag. Jag tar upp pappret som ligger i.
- Det står ju ingenting! Säger Ella besviket.
- Det kanske är nån sorts hemlig text som man måste göra nåt med för att läsa! Föreslår Frida. Men jag lyssnar inte. Jag är fullt uppslukad av brevet. För jag kan se något som dom inte kan se. Jag kan se vad det står.
~Brevet~
Hej Sara! Hoppas du har det bra. Jag ville bara säga att allt är lugnt med mig och Tiffany. Jag ska berätta hur allt gick till.
Jo, det finns nämligen en massa olika tider, och du och jag är ifrån olika tider. Och underjorden ligger inte riktigt i fas med nån av våra tider. Du förstår, nu är jag 15 år. Det känns lite konstigt på ett sätt, men samtidig rätt. Och när vi åkte igenom 'portalen', så kom vi tillbaka till våra riktiga tider. Jag tror du fattar. Än en gång, hoppas du har det bra!
Hejdå, från din vän Catie
Jag läser det om och om igen, och tillslut förstår jag hur allt ligger till. Jag förstår att jag måste hitta Catie.
-------------------------------------
Hej! Det här var tyvärr sista kapitlet. Men bli inte ledsna, jag kommer göra en tvåa! Jag kan inte uppdatera så mycket i sommar, så jag kommer släppa tvåan först i höst. Jag säger till när den har kommit ut! Ha det bra!
Älskar er❤️❤️❤️❤️❤️