Solen skiner aldrig igen

Skolstart

- Godmorgon! Säger mamma.
- Gäsp. Vad är klockan? Säger jag trött.
- Kvart i sju, Säger mamma.
- Okej, Säger jag och försöker resa mig upp. Jag ställer mig upp på trötta ben och sträcker lite på mig. Mamma går ut till köket igen. Jag tar fram en skjorta och ett par jeans ur garderoben och sätter på mig det. Jag borstar mitt långa hår och sminkar mig lite. Sen går jag ut till köket. Jag ser att klockan är 08:37 och får lite brotom. Jag äter lite hallonyoghurt med flingor och sen borstar jag tänderna. Klockan är nu 08:49. Jag chansar på att jag hinner platta håret, så jag gör det. Det tar bara en kvart, så jag hinner precis innan jag måste gå. Jag tar mina nycklar, min mobil och mitt skrivblock och packar ner i väskan. Sen går jag ner och tar min cykel, och sen bär det av mot skolan. Jag kommer fram två minuter innan vi börjar, så jag får springa upp och lämna mina saker i skåpet. Jag har tur, och kommer precis i tid till när dom ropar upp mitt namn.
- Förlåt att jag är sen, Nästan viskar jag. Läraren ger mig en blick som är svår att tyda, men jag antar att det betyder något dåligt. Sen fortsätter han ropa upp namn.

- Eftersom det är första veckan nu, kommer vi att börja med läxor först nästa vecka... Klassen jublar och klappar i händerna.
- ... Ert vanliga schema börjar imorgon, så idag kommer vi inte ha några vanliga lektioner, Fortsätter han. Ännu ett jubel hörs från klassen.
- Vi ska börja med att dela ut scheman till alla, Säger han sedan. Han går runt och delar ut scheman till alla.
- Nu ska vi gå igenom skolans regler, Säger han när han är färdig.
- Man får inte åka skateboard eller sparkcykel eller nånting sånt i korridoren. Man får inte heller ha mobilerna framme på lektionstid, ni får dem tillbaka på lunchrasten och efter skolan. All typ av mobbning är absolut förbjuden. Om man kommer försent till mer än fem lektioner per termin så kommer vi att bla bla bla... Jag fastnar i mina tankar och hör inte mer. Jag tänker på den där spionen. Vad var det hon menade egentligen? Var det än var värkar det inte som någon bra sak. Och vad var den där läskiga skuggan på hotellet? För några sekunder kändes det nästan som om hotellet runt omkring mig försvann, men sen kom det tillbaka när skuggan försvann. Så kommer jag att tänka på något annat: kan David ha något med det här att göra? Den tanken får mig att rysa. När jag tänker efter så känner jag honom egentligen inte så bra. Han kan ju vara farlig. Men nej, det tror jag inte.
- Sara, kan du upprepa vad jag just sa? Avbryter läraren mig i mina tankar.
- Va? Säger jag oförstående.
k- Vad sa jag just? Förklarar han.
- Ehh... Du sa något om regler, Säger lijag.
- Nej, det sa jag för ca tio minuter sedan, Säger läraren lite irriterat. Några skrattar.
- Ehhm... du sa...
- Han berättade var vi skulle ha våra olika ämnen och vilket som är vårt hemklassrum, Viskar någon i mitt öra. Det är Leon som sitter i bänken bredvid min. Jag ger honom en tacksam blick.
- Du berättade vilka klassrum vi kommer vara i, Säger jag och tittar på läraren.
- Säg mig, Sara, vilket klassrum kommer ni att ha... religion i? Säger han nonchalant.
- Ehm... jag... kanske... Säger jag lite generat. Precis då ringer det ut. Tack och lov för att det finns raster. Alla springer ut. Läraren gör tecknet som visar att han håller koll på mig innan han också tar sina saker och går.