- Okej... Mumlar jag lite förbryllat.
- Det är ditt ansvar nu, du skickar iväg honom igen om en vecka. Förstått? Säger mannen som visade mig runt första dan. Sen går han, och lämnar Leo ensam med mig.
Jag ska försöka förklara lite kort; såhär är det, "härskaren" som han kallas, hade förut en fru, och dom hade ett barn. Leo, alltså. Men sen så typ dog hans fru, eller, hon kanske inte dog, jag vet inte riktigt, men iallafall så försvann hon. Och "härskaren" var för "upptagen" av att härska, så han kunde ju "absolut" inte ta hand om Leo. Så nu går han runt bland alla som jobbar på palatset, och bor en vecka hos varje person. Och nu skulle det egentligen vara Caties tur, men efter det som hände i förmiddags så gick Leo direkt till sin pappa och berättade hur "dum" och "idiotisk" Catie var. Så då fick Catie en utskällning av härskaren, och sen fick Leo bo hos mig istället. Så. Det är så det är.- Jag är hungrig!!! Skriker Leo.
- Fixa nåt att äta då, Säger jag och försöker låta som om jag inte bryr mig.
- Det ska du göra! Säger han spydigt.
- Jag har inget att äta hemma, gå och köp nåt om du är hungrig! Säger jag surt.
- Gör det du! Säger han och sätter armarna i kors. Jag bara tittar på honom, och sen sätter jag mig på sängen och läser i min bok. Först står han bara där. Sen går han fram till mig och slår till mig i huvudet. Han boxar mig jättehårt rakt i tinningen.
- Vad gör du?! Säger jag argt och lägger ner boken. Jag gnider mig långsamt över huvudet.
- Du är dum! Säger han.
- Du är tillochmed dummare än din dumma kompis, Säger han. Jag tittar argsint på honom. Han lipar åt mig. Och så gör jag det. Jag slår till honom. Inte hårt, bara lite löst på kinden. Först reagerar han bara med att hans ögon smalnar av. Han står där framför mig och bara tittar. Sen lägger han sig ner på golvet och skriker. Högt.
- Aaaaaaaaaaaaaaa!!! Skriker han öronbedövande. Jag förstår inte vad han håller på med fören en vakt kommer in i rummet.
- Men vad har hänt?! Frågar vakten upphetsat.
- Hon slog mig!!! Galltjuter han och pekar på mig.
- Men-jag... Säger jag och tittar argt på honom. Jag har fortfarande handen för pannan.
- Det var han! Han slog mig! Utbrister jag.
- Ni två följer med mig här! Säger han och tar tag i våra armar. (Alltså vakten, inte Leo)- Hon slog mig! Skriker Leo när vi står framför härskaren.
- Det var ju han som slog mig! Skriker jag och blänger surt på Leo.
- Men du är stor! Skriker Leo.
- Men du skrek åt mig! Skriker jag tillbaks.
- Det var för jag var hungrig! Skriker han.
- Jag sa ju att du kunde äta nåt om du var hungrig! Skriker jag.
- Jag är faktist bara fem år! Skriker han.
- När jag var fem år klarade jag iallafall att ta en macka själv! Säger jag och lipar.
- Men det gör inte jag! Skriker han.
- Småunge! Skriker jag och sätter armarna i kors.
- Men sluta att bråka då! Avbryter härskaren plötsligt.
- Ni beter er som småungar båda två! Tillägger han.
- Hon börja! Säger Leo.
- Gjorde jag inte! Säger jag.
- Leo, du får börja berätta vad som hände, Säger h. (När jag skriver h menar jag härskaren, men jag orkar inte skriva det hela tiden)
- Jo, först kom hon in, och så förklarade Andreas allting för henne, och sen gick han, och då sa jag att jag var hungrig, och då sa hon att jag inte fick nån mat, Säger han sårat.
- Meh... Börjar jag.
- Sluta avbruta! Säger Leo och värkar som att han säger fel med mening.
- Och sen, så bad jag jääättesnällt att få nåt att äta, men hon bara satte sig på sängen och tjurade. Och sen, så gick jag till henne och slog henne lite löst på skoj bara, och då blev hon jättearg och slog mig tillbaks jättehårt, Säger han lidande.
- Är det sant? Frågar h och tittar misstänksamt på mig.
- Nej, Säger jag ganska tyst.
- Nu får du berätta din version, Sara, Säger han.
- Jo, jag kom in i mitt rum, och då var Leo och Andreas där, och sen berättade Andreas att Leo skulle bo hos mig, och sen sa Leo att han ville ha mat, och då sa jag att vi kunde gå och köpa nåt att äta. Och då blev han sur och skrek, och sen satte jag mig och läste i min bok, och sen kom han plötsligt bara fram och slog till mig jättehårt. Och sen sa han att jag och Catie är idioter...
- Sa jag inte!! Avbryter Leo.
- Det sa han visst, och sen skulle jag skoja och lossas slå honom, men sen gick han fram med flit så att jag träffade honom jättelöst, och då la han sig på golvet och skrek, Fortsätter jag.
- Leo, slog du Sara? Säger h och tittar sådär allvarligt och vuxet på Leo. Leo tittar sig generat omkring. Sen tar han lite satts, och springer allt vad han kan därifrån.
- Leo!!! Ropar h. Leo bara fortsätter springa därifrån.
- Du kan gå, jag får nog ta itu med den busungen på egen hand, Säger h. Just nu värkar han faktiskt mycket snällare än jag först trodde.
--------------------------------------
Hej! Skulle bara säga tack till över 3k läsare. Och förlåt för att jag inte uppdaterade i måndags som jag sa. Det hände en grej som gjorde att jag inte har kunnat använda min mobil sen i söndags. Hejdå, ha det bra! 💖
YOU ARE READING
Solen skiner aldrig igen
Teen FictionSolen skiner. Det är sommar. Det är du och jag. Ensamma. Du tar min hand i din. Vi bara sitter där. Du och jag. Jag önskar att det aldrig ska ta slut. Vi sitter där i säkert en halvtimme. Eller till och med en timme. Sen blir allt förstört. Det går...