Jag och David har precis kommit ut från bion och är påväg mot parken igen. Filmen vi såg hette glow in the dark.
- Vad tyckte du om filmen då? Frågar David.
- Den var helt okej, Säger jag.
- Du skojar! Säger David.
- Okej, den var jättebra, Säger jag.
- Fast det var ju lite läskigt när den där mördaren eller vad det var kom, Säger jag sen.
- Mh... Säger David. Han tittar nån stans långt borta.
- Vad tänker du på? Frågar jag.
- Inget, Säger han.
- Men varför såg du ut som det då? Säger jag.
- Vet inte... Säger han. Vi är precis framme vid våra cyklar.
- Ska du göra nåt särskilt idag? Frågar han.
- Varför skulle jag det? Det är ju sommarlov, Säger jag.
- Okej, vill du följa med hem till mig? Frågar han.
- Visst! Ska bara kolla med mamma, Säger jag. Jag tar upp mobilen och messar mamma. Hon messar tillbaka att det går bra nästan direkt.
- Det går bra! Säger jag.
- Okej, kom då! Säger David. Vi sätter oss på cyklarna och han börjar cykla, och jag cyklar efter. Han har fortfarande en lite drömmande blick. Vi åker först genom parken, och sen in i skogen. Vi åker förbi tre små träd som är omringade av fyra stora träd. Sen åker vi förbi något som ser ut som en ruin av ett stort hus, och sen ser jag en villa omringad av en stor tomt.
- Nu är vi framme! Säger David.
- Ser det! Säger jag. Vi lämnar våra cyklar på tomten och han springer i förväg och öppnar dörren. Jag går in i en stor hall.
- Välkommen hem till mig, Säger han och ler.
-------------------------------------------
Hej! Förlåt för dålig uppdatering. Jag har haft mycket grejer att göra och så har jag inte kommit på nåt att skriva. Kommer kanske inte kunna skriva så mycket på sportlovet. Vet inte om jag har wifi i fjällen. Hejdå.
ŞİMDİ OKUDUĞUN
Solen skiner aldrig igen
Genç KurguSolen skiner. Det är sommar. Det är du och jag. Ensamma. Du tar min hand i din. Vi bara sitter där. Du och jag. Jag önskar att det aldrig ska ta slut. Vi sitter där i säkert en halvtimme. Eller till och med en timme. Sen blir allt förstört. Det går...