Solen skiner aldrig igen

En vecka kvar

Jag vaknar av att mobilen ringer. Det är David.
- Hej! Säger jag glatt.
- Hej, Säger han.
- Vad gör du? Frågar jag.
- Pratar med dig, Säger han och låter lite allvarlig.
- Okej, men ville du nåt särskilt? Frågar jag lite frustrerat.
- Ja, ehm, jag tänkte att vi kanske kunde träffas för jag åker ju hem snart... Säger han lågt.
- Åker hem?! Säger jag nästan lite argt.
- Ja... om en vecka, Säger han.
- Va? Men då kan vi ju inte träffas mer! Säger jag och känner mig ledsen.
- Jo... vi kan ju träffas på helgerna! Säger han.
- Okej men... börjar jag.
- Och så kan vi ju träffas nu! Säger han uppmuntrande.
- Okej, idag? Säger jag.
- Visst! Säger han glatt.
- Okej, vart då? Frågar jag.
- Vet inte... hos mig kanske? Säger han.
- Aa, då kanske vi kan göra nåt i skogen! Säger jag.
- Mm... mumlar han.
- Okej, jag är där om typ en kvart! Säger jag.
- Det blir bra! Säger han.
- Okej hejdå! Säger jag.
- Hejdå! Säger han och lägger på. Jag tar på mig en munkjacka och går ner och tar på mig skorna. Precis då kommer jag på att jag inte tog mobilen. Jag går upp till mitt rum med skorna på och tar mobilen. Jag springer ner igen.
- Jag går till en kompis! Ropar jag till mamma utan att vänta på svar. Jag går långsamt till min cykel. Det duggregnar. Jag sätter mig på cykeln och cyklar så fort jag kan mot Davids hus. Det börjar regna mera. När jag tillslut kommer fram till David är jag plaskvåt. Jag får låna en hoodie av honom. Den är lite för stor, men det får duga.
Vi sitter inne på Davids rum och dricker te. Det är tyst. För tyst.
- Så... ni ska åka hem snart, Säger jag för att avbryta tystnaden.
- Aa... Säger David tyst.
- Var bor ni egentligen? Frågar jag.
- I Borås, Säger han.
- Var ligger det? Frågar jag. Okej jag vet typ var det ligger men ändå.
- Det är typ en timme härifrån med bil, Säger han.
- Okej, Säger jag. Det plingar till i min mobil. Det är mamma.
Hej gumman, när kommer du hem? Du måste vara hemma senast halv fem. Förresten, kan du handla på vägen hem också? Kram mamma😘
- Vem var det? Frågar David.
- Bara mamma, Säger jag. Klockan är halv fyra, vilket betyder att om jag ska handla också måste jag hå om en kvart.
- Jag måste gå snart, Säger jag.
- Varför? Frågar David.
- Jag måste handla, Säger jag kort.
- Okej, Säger han.

- Hejdå! Säger jag.
- Hejdå! Förresten vi kan ju ses på lördag innan vi åker också! Säger David.
- Det blir bra! Hejdå! Säger jag och sätter mig på cykeln. Jag cyklar till affären och köper mat. Mamma skickade en lista med vad jag skulle handla. Jag cyklar hem och är hemma precis halv fem. Den kvällen somnar jag nästa så fort jag lägger mig i sängen. Jag somnar och drömmer om en massa dansare. Jag sitter typ fastbunden på en stol och tvingas titta på dansen. Ändå är jag lycklig. Riktigt lycklig.