Solen skiner aldrig igen

Legenden

Jag och Catie står ovanför trappan stora salen och lyssnar på allt tjafs där nedanför. Det handlar förstås om vem som ska bli den nya härskaren. Det har varit nån sorts val flera gånger, men man kommer inte överens.
- Ska vi gå ner? Frågar jag.
- Jag vet en annan väg! Säger Catie och vänder sig och börjar gå, med mig strax bakom. Vi går genom en korridor och kommer strax därefter till kontoret. Vi fortsätter förbi kontoret och går in genom en liten dörr som jag aldrig har lagt märke till tidigare. Jag får en konstig känsla när jag kommer in, och plötsligt står jag utanför mitt rum. När jag kommer in lägger jag mig och läser.

Jag reser mig ur sägnen och sträcker på mig, när jag ser hur mycket klockan är. 17:21. Jag går upp och går in till Catie.
- Heej, Säger hon.
- Hej, Säger jag.
- Vill du gå på resturang i stan? Frågar jag.
- Visst! Säger Catie och reser sig upp. Jag går ut ur rummet med Catie efter mig. Jag har lärt mig vägen till det där rummet utantill, och även ramsan dom man säger. Vi går genom korridorer och allt möjligt. Fast jag försöker undvika att gå genom stora salen.
Tillslut är vi framme, och vi slapp gå genom stora salen. Jag och Catie tar varandra i händerna innan jag läser upp ramsan tillsammans. Det tar bara några sekunder, och sen är vi framme i staden. Vi går förbi affärer och restauranger, över torg och vägar, och tillslut är vi framme vid både min och Caties absoluta favoritrestaurang. Vi sätter oss vid ett bord utomhus.

Efter maten reser vi oss, och ska precis gå när jag ser en stor spricka i väggen.
- Titta Catie, vad kan det där vara? Säger jag. Catie går närmare och närmare tills hon tillslut kommer fram till bergsväggen.
- Ånej! Utbrister hon.
- Vadå? Frågar jag.
- Legenden är sann! Säger Catie och börjar gå hemåt.
- Va? Vilken legend? Säger jag förvirrat.
- För några år sen, när jag var ny här, var jag och Tiffany inne i stan på ett bibliotek. Det var en gammal gumma som satt och berättade historier för några, så jag och Tiffany satte oss och lyssnade. Gumman berättade om en legend som hon hade hört. Den var ungefär såhär: när härskaren dör, några knak man hör, och sedan visar sig sprickan som förstör. Kontrollen man tappar, och underjorden kollapsar, Avslutar Catie. Hela jag skakar av rädsla.
----------------------------------------
Hej! Förlåt för kort kapitel, men jag hinner inte skriva mer idag. Den här boken börjar gå mot sitt slut nu. Jag tror jag kommer skriva 3-5 delar till innan den är slut. Det kanske kommer en tvåa nån gång, men när jag är klar med den här kommer jag skriva på några andra böcker istället.
Ha det bra!💞