Solen skiner aldrig igen

Underjorden

Jag öppnar ögonen. Jag ser inte så särskilt mycket. Bara svart. Jag faller. Jag faller neråt med en väldig fart. Jag har ingen aning om vad som är upp eller ner. Allting är ju liksom svart. När mina ögon vänjer sig lite mer vid mörkret ser jag att jag faller genom något som liknar en tunnel av sten. Plötsligt börjar jag må illa. Det känns som om jag ska kräkas. Och det gör jag. Kräket bara försvinner ut i tomma intet. Antagligen faller det också, men mycket snabbare än mig. När jag har lugnat ner mig lite börjar jag tänka å var jag egentligen är. Om jag nu är någonstans överhuvudtaget. Men vänta... tänk om jag är... död? Nej, så kan det inte vara. Men vad var det den där spionen sa...? Att jag skulle bli en av dom. Jag kanske är död! Alla tankar bara flyger runt i huvudet på mig. Plötsligt känner jag mig väldigt arg. Jag börjar sparka och vifta i luften. Varför ska det här hända just mig av alla människor?! Plötsligt stöter jag i något hårt. Jag får en hård smäll och svimmar tror jag. Allting blir iallafall svart igen.

- Tror du hon är död? Säger en ganska pipig manröst.
- Nej, Säger en lite mer allvarlig också manlig röst.
- Men när tror du hon vaknar då? Säger den pipiga rösten.
- Jag vet inte, men snart hoppas jag, Säger den andra rösten. Jag öppnar försiktigt ena ögat. Jag blir nästan bländad av ett väldigt stark ljus. Det tar ett tag innan jag vänjer mig vid det starka ljuset. Jag tittar mig omkring. Personerna som jag hörde förut har gått. Jag befinner mig i ett ganska litet rum med nästan inga möbler. Utom sängen som jag ligger i finns det bara ett litet bord med två stolar och en liten byrå. Det är allt. På bordet står en tallrik med något som ser ut som nån sorts pulvermos och ett glas vatten. Jag reser mig ur sängen och undersöker rummet lite mer. Jag öppnar översta byrålådan. Den är tom. Jag öppnar andra lådan. I den ligger det en grå tröja, ett par gråa byxor och en svart mantel. Under kläderna ligger det en namnbricka som man kan ha runt halsen. På namnbrickan står det med stora bokstäver: SARA NILSON (Nilson är mitt efternamn). Jag lägger tillbaka kläderna i lådan och stänger den. Jag öppnar den nedersta lådan. I den ligger ett litet fickur och en papperslapp. På lappen står det:
Hej Sara. Du har blivit utvald att komma till oss här i underjorden. Arbetet börjar klockan halv åtta på morgonen. Vi kommer och hämtar dig då. Var snäll och se till att vara ombytt då. Mer information får du där.
Hälsningar mr. Schillak.
Jag får nästan panik. Jobba? Jag? Och vadå underjorden? Hur kunde dom ens veta mitt namn? Och vem är den där mr. Schillak? Frågorna värkar aldrig ta slut. Var är jag ens en gång? Jag går fram till glasdörren och trycker ner handtaget. Låst. Typisk. Jag tittar ut i den vita korridoren. Det ända som värkar finnas där är väggarna, och en dörr som ligger mittemot min. Jag går tillbaka till byrån och tittar på fickuret. Halv sju. Då har jag en timme på mig tills dom kommer. Vilka nu 'dom' är. Jag tar på mig dom fula gråa kläderna och sätter mig på sängen. Jag känner mig lite hungrig. Jag går fram och sätter mig på en av stolarna. Jag dricker upp vattnet, och undersöker noggrant maten. Det ser nästan ut som om det lever. Aldrig att jag äter det där. Då är jag hellre hungrig. Jag sätter mig på sängen igen. Jag sitter där i typ fem minuter och tänker. Eftersom jag inte har något annat att göra så går jag och lägger mig igen.
-----------------------------------------
Hej! Är sjuk idag så jag har varit hemma och haft tråkigt, och därför har jag kunnat skriva ett till kapitel idag! Det är ganska många som kommenterar typ "meeer" och så. Skulle bara säga att ni behöver inte göra det jag uppdaterar alltid en gång om dan (utom idag då). Det var bara det jag ville säga så... aa ha det bra helt enkelt! Bye!💜