Solen skiner aldrig igen

Ett upprört samtal

*Ett år senare*
Nu har jag bott här nere i över ett år. Jag har vant mig vid tanken av att jag kommer att bo här i resten av mitt liv. Jag minns knappt hur det var där uppe. Alltså, jag kommer ju ihåg hur det ser ut, eftersom att jag och Catie åker upp dit ganska ofta. Men jag kommer typ inte ihåg nånting från när jag bodde där.
Jag ligger i min säng och vilar, när Catie stormar in i rummet.
- Sara! Sara! Skriker hon.
- Tyst, jag har ont i huvudet! Mumlar jag.
- Men, det har hänt nåt, det är viktigt! Säger Catie.
- Vadå? Säger jag och sätter mig långsamt upp.
- Härskaren, han, han... han kanske kommer dö! Skriker Catie med tyngd på varje ord.
- Va?! Säger jag förvirrat.
- Kom! Säger Catie och går upprört ut ur rummet. Jag reser mig ur sängen och följer efter henne, trots att jag bara har pyjamasbyxor och en T-shirt. I stora salen stannar Catie. En massa upprörda människor har samlats där, soldater, tjänare, och en massa andra som jobbar på slotten.
Andreas, han som visade mig runt första dagen, ställer sig mitt i stora salen och försöker tysta ner folk. Tillslut är alla tysta, och alla blickar vänds mot honom.
- Mina damer och herrar, jag vet att vi alla är mycket upprörda av det som just hänt, Börjar han. Ett sorl av skrik och stön hörs från salen.
- Men, mina damer och herrar, var inte ledsna. Jag är säker på att det här kommer att lösa sig, jag menar, doktorerna gör allt dom kan för att rädda våran kära härskare, och om det nu skulle vara så att... ja, ni förstår. Om det nu skulle hända, är jag säker på att vi tar hand om det, och en ny härskare väljs ut. Och om inte... så hoppas jag att vi alla får en bra framtid och kan leva utan en härskare, Säger han sen. Folk börjar bua, men mest av allt hörs hopplösa suckar.
- Men det, mina damer och herrar, det kommer naturligtvis inte att hända, Avslutar han. Hela salen står tyst några sekunder, och sen börjar folk gå. Jag och Catie går också, men inte hem, utan till kontoret. Vi sitter tysta vid våra skrivbord. Jag gillade härskaren. Även om han var ganska sträng och så, men jag gillade honom. Som vän alltså. Han var snäll. Och även om han såg väldigt sträng och kall ut när han satt där på sin tron, så vet jag att han hade en varm insida. Men nu, nu kommer jag kanske aldrig mer träffa honom.
--------------------------------------
Hej! Hann inte skriva ett så långt kapitel idag😥 Men jag skriver resten imorgon😋 Tack för att ni läser. Ha det bra!💓