Älskade styvbror

28/2

Jag drar mascaran över mina ögonfransar en sista gång. Sen tar jag upp det röda läppstiftet och börjar smeta det över läpparna. Plötsligt går Tony in i mig och min hand slinter. Ett rött sträck bildas över halva mitt ansikte.

"Se dig för!"

Han börjar skratta.

"Snyggt! Verkligen, du liknar han den där clownen"

"Försvinn bara!" jag blänger på honom. "Vad vill du ens?"

Han tar upp sin penna och viftar med den framför mitt ansikte.

"Varsågod för lånet" Sen går han.

"Kom tillbaka!" Jag följer efter honom in i hans rum.

"Sa du inte precis åt mig att försvinna? Jag gör så gott jag kan, men om du följer efter mig så kommer jag vara kvar"

"Du är skyldig mig en ursäkt"

Han skakar på huvudet och himlar med ögonen. Sen går han. Och jag hör ytterdörren slå igen.

Jag betraktar hans rum. Det är fortfarande lika välstädat, men en del nya föremål har dykt upp. En skrivbok ligger på sängen, en dagbok kanske? Jag öppnar den, på första sidan är en teckning av en tjej. Jag känner igen henne, jag tror att hon går i vår skola. Teckningen är fantastisk, han är verkligen begåvad. Jag vänder blad. Min mamma och Rickard i deras säng, mamma sover med huvudet på Rickards axel medan han läser en bok. Jag vänder blad. Mina ögon brinner och djävulshornen bryter ut ur min panna. En pratbubbla med frasen "HALLÅ!?" bryter ut från mina läppar. Jag slänger bort boken och klampar ut. Jag hatar honom.

"Tycker du att det är okej att rita såna bilder!?" Jag står i hans rum, med händerna på höften och försöker se så arg ut som jag bara kan. Han tittar upp från sin bok.

"Förlåt?"

"Nej! Det är inte okej! Jag förlåter dig inte!"

"Nej alltså, jag menade liksom ursäkta. Förlåt kan du förklara. Typ"

"Jag hittade din bok" säger jag och plockar upp anteckningsboken från golvet och kastar den på honom.

Han tittar på den en stund och sen ser han på mig.

"Tycker du att det är okej att gå igenom folks personliga saker?"

"Vänd inte det här mot mig nu! Tycker du så illa om mig att du behövde rita något sånt för att må bättre?"

"Jag tycker inte illa om dig. Jag ritar vad jag ser"

"Så du ogillar inte mig, men du tycker att jag är en djävul?"

"Jag tycker att du är elak, omogen, tjurig och, för att vara helt ärlig, aningen patetisk"

"Så vad gör du här!?"

"Jag bor här, jag har bott här i sjutton år"

"Stick och bo hos din jävla morsa eller nåt!"

"Jag tror att jag stannar här. Tack ändå"

"Ja, det kanske är bäst. Om hon har lite vett i skallen så vill hon säkert inte ens ha dig."

Hans ögon blixtrar till, och plötsligt ser han riktigt förbannad ut.

"Gå härifrån"

"Nej"

Han reser sig upp och tar två steg mot mig, ögonen mörknar.

"Gå" väser han.

"Nej. Är mammis en känslig punkt eller?"

Han tar ett steg närmare, nu står han en knapp halvmeter ifrån mig.

"Jag hade rätt va? Hon vill inte ha dig, smart kvinna. Jag hade också velat bli av med dig"

Smärtan blixtrar till, jag känner det innan jag hör smällen. Hans högra handflata träffar min kind med en jävla kraft. Mina ögon fylls med tårar och jag springer därifrån. Han smäller igen dörren efter mig.

Mamma och jag viker tvätt, hon nynnar glatt.

"Jag vill flytta hem"

Hennes nynnande avbryts.

"Va? Varför då?"

"Jag hatar honom. Han är ett svin" jag putar surt med läpparna.

"Rickard?"

"Nej! Hans onda avkomma."

Hon suckar.

"Tony är en jättefin pojke"

"Står du på hans sida?"

"Jag visste inte att det fanns sidor. Du kommer vänja dig, jag förstår att det är jobbigt att plötsligt vara två men du behöver inte kasta dig över honom. Bara ta det i en lugn takt"

"Men måste han vara här HELA tiden? Kan han inte bo hos sin mamma nån gång ibland?"

"Men Sandra! Det vet du väl att han inte kan?"

"Nä, vadå?"

"Hon tog livet av sig i november. Tony kom hem en dag efter skolan och hittade en lapp i köket där det stod vad han skulle göra, och vem han skulle ringa. Att hon låg död i sitt sovrum och att han absolut inte skulle gå in där."

Jag stirrar mållöst på henne.

"Mamma, jag har gjort en otroligt hemsk grej"