Älskade styvbror

7/11

"Är du nervös?" frågar jag och drar upp dragkedjan.

"Ja" nickar hon och snurrar runt så att hon kan se mig. "Hur ser jag ut?"

"Du är skitfin, mamma"

Det knackar på dörren och Tony sticker in huvudet med ögonen stängda.

"Är ni påklädda?" frågar han och går in i dörrkarmen. "Aj!"

"Gud" skrattar jag. "Öppna ögonen din dummer! Vi är påklädda"

Han öppnar ögonen och låter blicken studsa runt i rummet innan den landar på mig och mamma.

"Wow" säger han. "Du är stört jävla vacker, Jonna"

"Tack, raring"

Hon kramar honom mjukt och ger honom en öm puss på kinden.

"Jag skulle kunna stirra på dig längre, men det är dags nu. Ni missar snart tiden"

"Men då tycker jag att vi går" säger hon lyckligt och tar hans arm. "Led vägen"

Jag går framför dem in i salen, som en brudtärna som går innan bruden och hennes pappa, och är först framme hos Rickard och vigselförrättaren. Rickard ser mig inte ens, hans blick är fixerad på mamma som bara nån meter bakom mig strålar mot honom.

Det går rätt fort. Mamma gav tillslut upp och gick med på att kompromissa och göra en enkel grej istället för den storslagna festen hon ville ha. Så länge Rickard gick med på att köpa den svindyra klänningen så kunde hon gifta sig på rådhuset. Efteråt ska vi till mottagningen, där vänner och familj väntar, för att äta middag och skåla.

Men först får de upprepa vad förrättaren säger, byta ringar och skriva på papper. Tony och Patrick är vittnen, något som får båda två att se ovanligt nöjda ut med sig själva, och om vi är helt ärliga så ser de även rätt inspirerade ut. Det är uppenbart att de försöker låta bli, och hålla fokus på mamma och Rickard, men när Rickard för på ringen på mammas finger så låter Tony diskret sin hand vandra över till Patricks och ta en mjukt grepp. 'Jag älskar dig' mimar han och ler.

Kyssen är vidrig. Inte Tony och Patrick alltså, utan det är mamma och Rickard som ålar sig runt varandra och pressar samman sina läppar. Det dröjer länge innan de slutligen släpper varandra ur omfamningen och går med på att gå därifrån.

Restaurangen som Rickard har bokat är proppad med högljudda människor som gastar fram olika historier och skämt. Jag sitter vid huvudbordet i mitten, med William på min vänstra sida och Tony på min högra. Mittemot mig sitter Emmas pappa och Rickard uppslukade i en konversation om nån restaurang i Dubai som Rickard 'minsann måste prova någon gång'.

"Se inte så sur ut" säger Tony lågt och flinar.

"Sur?"

"Du tittar på min pappa som om du vill döda honom. Låt helst bli med det"

"Döda honom eller titta på honom?"

Han himlar med ögonen, men kan inte dölja ett litet skratt.

"Båda"

"När ska vi hem till dig?" frågar jag och tar en tugga av tårtan.

"Vill du verkligen det? Jag menar, du kan ju vara ensam hemma också, så slipper du mig och Patrick"

"Du är ingen man vill slippa Tony. Jag saknar att ha dig hemma, så jag tycker bara att det ska bli mysigt. Först tre dagar hos dig och Patrick, sen två hos William, och så två hos Emma. Det blir en perfekt vecka"