Älskade styvbror

29/2 1/3

"Älskade! Hur mår du?" Rickard slår armarna om sin son

"Jag mår bra pappa" Tony klamrar sig fast vid honom. "Jag mår bra"

Mamma står i dörröppningen och ser på mig, hon vinkar åt mig att komma och går till mitt rum.

"Förlåt" Hon tar tag i min hand. "Jag har varit oförlåtligt otrevlig mot dig, jag är väl medveten om att du inte menade att vara så elak. Men i den stunden tyckte jag så synd om pojken, och jag ville hjälpa Rickard och jag. Äsch jag vet inte. Men jag ber om ursäkt."

"Det är okej, jag hade fel. Han är inte så tokig." Jag ler "Skitjobbig, men inte så tokig"

Hon skrattar.

"Kom" Hon tar min hand. "Hjälp mig med middagen"

"Det där är bränt"

Jag tittar ner på baconet. Fan, han har rätt.

"Nej då, det där är bara. Lite svart...."

"Tur att man inte ska äta av det där" Han flinar hånande

"Inte hungrig?"

"Dejt"

"Med?"

"Jösses, vem fan tror du att du är?"

"Du har ju ingen mamma som kan fråga. Så jag gör det" Jag ångrar mig så fort jag sagt det. Helvete.

"Okej då, mamma. Jag ska ut med en Sebastian, spela lite fotboll. Hej då" Sen går han. Skönt, han blev inte ledsen.

"Vart ska han?" frågar mamma.

"Han hade en dejt, typ"

"Kul" mumlar hon och fortsätter med salladen.

Min sömn varar inte länge.

"Jag kommer! Tony, jag Kommer!"

Jag kastar av mig täcket och går till hans dörr, höjer näven och bankar.

"Tony! Guuud!"

Jag bankar igen. Det blir tyst, och Tony öppnar. Svettig som in i helvete.

"Ja?"

"Knulla tystare"

"Knulla tystare, visst okej" han flämtar och torkar svetten som rinner i pannan med baksidan av handen. "Sorry" säger han och stänger dörren. Jag vänder på klacken och går tillbaka in i mitt rum. Jag kan fortfarande urskilja vissa ljud men de håller åtminstone käften nu.

På morgonen vaknar jag betydligt mer fridfullt. Solen lyser in genom fönstret och låtsas vara varm, men alla som varit ute i februari vet att så inte är fallet. Jag tar på mig en tröja och ett par jeans och går ner till köket. Tony och Rickard sitter vid köksbordet.

"Du må vara nitton men du kan inte ligga runt på det viset Tony, det fattar" han avbryter sig när han ser att jag står i dörröppningen. "Godmorgon Sandra" han ler mot mig. Tony tittar upp med en busig blick och ler mot mig. 

"Vi pratar mer om festen ikväll, okej?" Rickard ser på sin son som nickar, sen ler han mot mig och går.

"Fest? Är det vad ni kallar dina ligg?" jag flinar mot honom och han skrattar högt.

"Nej, jag ska ha en födelsedagsfest"

"Du fyllde år för typ två månader sen. Snacka om sen reaktion"

Han ler mot mig. "Jag hade ingen då, så jag har en imorgon. Men jag hade tydligen glömt bort att tala om det för pappa."

Jag hör knappt vad han säger, han snärjer mig med sitt leende. Jag märker att jag rodnar och han ser undrande på mig.

"Jag kom bara att tänka på en sak" säger jag lite förläget men han verkar köpa det. Han reser sig upp och lockar undan sina saker. Sen går han mot trappan men hejdar sig vid mig.

"Tack, för igår alltså" säger han och ler svagt. Jag vet inte varför men jag sträcker på mig och kysser honom på kinden. Han höjer förvånat på ögonbrynen och tvekar i nån sekund, sen ler han och går upp. 

Jag känner mig alldeles snurrig, vad gör killen med mig?