Älskade styvbror

27/5

Jag studsar glatt ner för trappan. Av någon okänd anledning så är jag på väldigt bra humör.

"Godmorgon mamma" säger jag och ger henne en mjuk kram.

"Godmorgon stumpis"

"Rickard" säger jag och nickar mot honom.

Han ser undrande på mig.

"Sandra" 

"Har du sovit gott?" frågar jag.

"Jo, tack"

"Så förtjusande"

Han kväver ett skratt och vänder sin undrande blick mot mamma.

"Hur är det med dig?" frågar hon mig.

"Fint, mamma" jag ler. "Jag har sovit väldigt bra"

"Bra"

Jag ser mig omkring i köket. Kaffemaskinen surrar diskret och släpper ifrån sig en droppe kaffe per sekund, smöret ser mjukt ut, det finns paprika, ost, skinka och bröd. Jag hugger in.

"Var är Tony?" frågar jag med munnen full av macka.

Rickard skrattar bistert.

"Ja, du. Han ligger i sin säng med feber. Förmodligen till följd av er regniga promenad"

"Fast det var ju inte mitt fel, den sträckan som vi gick var ju bara en femtedel av det som han gick själv"

"Slappna av Sandra" säger han och reser sig. "Jag sa aldrig att det var ditt fel"

Han kysser mamma mjukt, med armen om hennes midja. Hon pressar sig mot honom som om han var en flytväst mitt ute i havet. Jag tackar alla högre makter om finns för att de inte använder tunga, då hade jag spytt.

"Hejdå" viskar han bara någon millimeter ifrån hennes ansikte.

"Hejdå"

Han kysser henne snabbt igen och lämnar sen köket. Mamma sätter sig hårt med ett drömmande ansiktsuttryck.

"Mamma?"

"Mm" svarar hon frånvarande.

"Du beter dig som en förälskad femtonåring"

"Jag KÄNNER mig som en förälskad femtonåring" suckar hon nöjt. "Han är så himla underbar"

"Det vet jag inte om jag skulle påstå" mumlar jag, men hon hör mig inte.

Den varma vårluften träffar mig försiktigt när jag öppnar dörren. Emma hoppar förbi mig.

"Tjugo grader!" skriker hon. "Sommaren är här!"

"Det är inte ens juni, Emma" suckar Molly bredvid mig. "Sommaren är inte här"

"Det är tjugo grader" snäser Emma tillbaka.

"Ja, det är varmt för att vara maj. Jag håller med dig om det, men det betyder inte att det är sommar"

"Sandra?" Emma vänder sig mot mig för att få stöd.

I normala fall hade jag gett henne det men nu ser jag Patrick komma gåendes mot mig, högst ovillig.

"Ursäkta mig" säger jag och lämnar dem.

Med bestämda steg går jag tillbaka in igen och letar upp en tom toa. Det tar några sekunder innan han kommer in, men han gör det.

"Vad vill du, Patrick?" frågar jag.

"Hej"

"Jaja, hej"