Älskade styvbror

18/12

"Röd eller svart?" frågar Emma och håller upp två trosor framför mig.

"Röd" mumlar jag och skickar ännu ett sms till William.

"Du tittade inte"

"Jo" suckar jag och ser uttråkat på henne. "Men vi har stått i den här jävla underklädesbutiken i snart en timme. Det finns absolut inget att titta på förutom spets och push-up, så kan du snälla bara välja något så vi kan gå härifrån?"

Matilda fnittrar till, även hon har nog tröttnat på det här, och ger mig en stöttande blick. Emma blänger missnöjt på oss och vänder på klacken in i provrummet. Med en sista giftblick drar hon för draperiet och släpper hårt sin väska på golvet.

Matilda är ny, både i skolan och i min umgängeskrets. Hennes otroligt själviska föräldrar tog med henne och hennes lillebror till Älvsholm mitt i skolåret. Brorsan är typ tolv eller nåt, så för honom var det nog ingen stor grej, men att byta skola i mitten av trean måste vara så sjukt jobbigt. Men det är trevligt för oss att få in lite nytt i klassen, och för mig och Emma att ha lite fler valmöjligheter. Särskilt nu när vi inte pratat med Molly på ett tag. Eller snarare så är det hon som inte pratar med oss.

"Okej" hörs Emmas röst. "Du har rätt, jag tar röd"

"Fantastiskt" säger jag, slår ihop händerna och snurrar runt.

I samma sekund har jag slängt mig ner på golvet bakom en rad morgonrockar och hyschar panikslaget Matilda innan hon hinner fråga.

"Men vafan gör du?" frågar hon högljutt, trots hyschning.

Jag glömde för en sekund att hon inte känt mig tillräckligt länge för att förstå mina diskreta uppmaningar.

"Ser du den långa killen?" frågar jag. "Mörkt hår. Han står och pratar med den blonda tjejen"

Hon ser sig omkring i nån sekund innan hon nickar.

"Japp"

"Det är min mammas soon-to-be-exmans son"

"Varför behöver du gömma dig för honom?"

"Vi har inte setts sen kvällen de gjorde slut"

"Slutade det illa?"

"Mamma kastade sina ringar i ansiktet på Rickard, och gjorde så att Tonys pojkväns axel gick ur led. Visserligen var det inte meningen, men ändå" säger jag och rycker på axlarna, men ser på hennes ansiktsuttryck att jag behöver komplettera lite. "Rickard är hennes man, än så länge, och Tony är sonen. Killen vid nattlinnena alltså"

"Det låter som ett dåligt avslut, ja" håller Matilda med och ler snett. "Men det är ju inte du som gjort det där, eller hur?"

"Nej"

"Då har han väl ingen anledning att vara arg på dig?"

"Du känner inte Tony. Han har alltid en anledning"

Försiktigt kikar jag över ställningen. Det är Louise han är här med, och att döma av hans ansiktsuttryck så gick han inte hit frivilligt. Till min stora fasa tröttnar han på all siden som hänger på galgar och vrider på huvudet mot mitt håll. Han ler vänligt och håller upp handen för att hälsa. Det förvånar mig. Med tanke på att mamma och Rickard ska till familjerätten om bara någon timme så hade jag trott att han åtminstone skulle se sur ut när han vinkat.

Med en nöjd suck reser jag mig helt och vinkar tillbaka. Snabbt visar det sig att det var ett dåligt val. Han ser ytterst förvånad ut och slutar le. Istället åker ögonbrynen upp i pannan och han ser ytterst skeptiskt på mig.