Älskade styvbror

10/11

Jag vet inte om det är för att de är tonåringar, för att Tony inte mår så bra eller om det är typ en bög-grej. Jag skäms lite över det sistnämnda alternativet, men vad ska jag tro liksom? Jag har aldrig sett något liknande. De är verkligen på varandra heeeeela tiden. I morse när jag gick in i köket så stod det och hånglade i ett hörn, efter att jag duschat så låg de så hoptrasslade i soffan att jag inte kunde se vilka ben som tillhörde vilken pojkvän, när jag kom hem från skolan så var de inlåsta i sovrummet och nu står de i duschen tillsammans.

Det är inte så att jag inte unnar dem lite kärlek, men jag fattar verkligen inte hur man kan vara så beroende av någon. Eller ens orka med någon när man måste vara så tätt inpå hela tiden. Personligen skulle jag få spel efter bara några timmar, men de håller på sådär varenda dag utan några som helst tecken på att tröttna.

Det rinnande vattnet överröstas i någon sekund av Tonys höga skratt. Det är alltid lugnande att höra honom skratta, för då vet jag att han är lycklig, även om det bara är i några sekunder. Det är förstås möjligt att han faktiskt mår bra hela tiden, men det trodde jag förut och det visade sig att jag hade ganska fel. Nu går han till Camilla två gånger i veckan istället för en, något som alla andra verkar se som ett framsteg. Det fattar jag inte, det är väl för fan inte bra att han behöver mer hjälp än tidigare. 'Men han erkänner i alla fall att han behöver det' sa Rickard och såg nöjd ut när jag frågade. Visst, han har en poäng, men det vore väl ändå bättre om han inte behövde hjälpen överhuvudtaget. Den tanken verkar inte ha slagit honom, eller också så försöker han bara låtsas att allt är toppen.

"Hej sötnos" säger Tony plötsligt och väcker mig ur mina tankar. "Hur är det med dig?"

Han sätter sig bredvid mig med en mjuk duns och lutar sig mot mig.

"Bara bra, tack" säger jag. "Själv?"

"Åh, fint, är ganska trött"

"Var det därför du tog en tupplur?" frågar jag, och syftar på att de gömt sig i sovrummet.

"Tupplur?"

"Du och Patrick var i sovrummet när jag kom tillbaka, så antingen sov ni eller så..."

"Nej, nej" säger han och skrattar men hinner inte förklara vad de gjorde innan Patrick fnittrande kommer in till oss.

"Han svimmade" säger han nöjt. "Framför hela sin klass"

"Käften" muttrar Tony och rodnar.

"Svimmade du?" frågar jag och rätar på mig. "Varför då?"

"Vi tittade på en blindtarmsoperation, okej? Jag har aldrig sett en öppen människa förut, så jag var kanske inte helt förberedd på hur vidrigt det skulle vara. Jag spydde i alla fall inte, och det gjorde Åsa"

"Har du en tjej i din klass som heter Åsa?" frågar Patrick och skrattar. "Hur gammal är hon?"

"Inte fan vet jag. Typ tjugo kanske"

"Hur kan man döpa sitt barn till Åsa?"

"Jo visst, för Patrick är så jävla mycket bättre? Du inser att ditt smeknamn är Patte va? Som pattar?"

"Ingen har någonsin kallat mig Patte" skrattar Patrick.

"Jag kanske börjar nu"

"Du skulle bara våga, svimmare"

"Hahaha" snäser Tony ironiskt.

"Jag tänkte laga lite käk" ler Patte och tar Tonys hand. "Vill du hjälpa mig?"

Hans ord säger en sak, men hans tonfall en helt annan. Laga mat med mig översätts till knulla mig.

"Absolut" säger Tony mjukt och följer efter honom in i köket.