Älskade styvbror

20/11

Jag hatar sport. All sport. Aldrig har jag förstått glädjen i att titta på fullvuxna män som jagar en boll eller attackerar varandra. Inte att titta på kvinnor heller, för den delen, men det blir jag ändå aldrig erbjuden. Att själv utöva sporten kan jag förstå att folk gillar, men att sitta hemma i sin soffa och dricka öl medan man tittar på vad som endast kan jämföras med väldens sämsta tv-serie med urusla skådisar och ännu sämre handling. Nej, det förstår jag inte att man gör.

Men så verkar inte andra tänka, för fem av sex män som sitter vid matbordet är fortfarande sura över Älvsholms förlust i dagens match. Tony och Patricks pappa Peter sitter bredvid varandra och pratar upprört om hur domaren borde dömt bort ett mål. Abbe sitter bara tyst och stirrar argt på sitt vinglas, Rickard suckar tungt då och då, och snubben som heter Paul petar i maten. Det är bara Patrick som obekymrat pratar med mamma om att köpa en ny kyl.

"Vad är det för fel på den ni har nu?" frågar mamma intresserat och lutar sig närmare honom över bordet.

"Den är för varm" säger Patrick och skakar på huvudet. "Jag vet inte vad som är fel men den vägrar gå ner under 10 grader"

"Kan ni inte ringa en reparatör?"

"Alltså, jo, i teorin kan vi väl det. Men jag tänker att det är ett ypperligt tillfälle att skaffa en sån med vatten i dörren. För vattnet i kranen är fan också för varmt"

"Jaha, jo det förstås"

De blir tysta. Det är ingen stel tystnad, utan bara det att de inte har mer att säga, men jag tycker ändå att det blir jobbigt. Därför vrider jag på mig och betraktar den andra halvan av bordet. Till höger om mig sitter Tony och därefter kommer Peter. Sen tar bordet slut. Mittemot Peter sitter hans fru Anita, och bredvid henne sitter Rickard. Rakt framför mig sitter Abbe och glor fortfarande på sitt vinglas.

"Men du Rickard?" säger Anita. "Du har ett hus i Rom va?"

"Några kilometer utanför, men ja i princip" svarar Rickard.

"Skulle inte Saga kunna få låna det? Hon och två kompisar ska åka dit nu i vinter och har lite svårt att skramla in till hotell"

"Jo, absolut. Det ska nog gå bra"

"Åh, vad bra, tack så mycket" ler Anita stort och nickar mot Peter. "Se, jag sa ju att det skulle gå bra"

"Det sa jag aldrig emot" svarar Peter med en knappt märkbar kyla i rösten. "Jag sa bara att du kanske skulle fråga honom innan du sa till Saga att de kunde bo där"

"Men det sa jag aldrig till henne, jag sa att jag skulle fråga"

"Ja, efter att jag sa åt dig att göra det först"

Anita viftar avfärdande med handen, men ler ändå varmt mot honom.

"Vad gör Saga nu för tiden?" frågar Rickard.

"Hon bor i Göteborg" svarar Peter.

"Pluggar?"

"Nej, hon jobbar på en förskola"

"Är hon fortfarande tillsammans med den där mäklaren?"

"Ja, tyvärr är hon ju det"

Både Anita och Peter skakar på sina huvuden och ser missnöjda ut.

"Ja, våra barn har konstig smak" säger Anita. "Det är bara Patrick som lyckats hitta sig en värdig partner"

Hon ler varmt mot Tony. Alla andra ler också, de tyckte att det var en gullig kommentar. Det tycker inte jag. Emma då? Det går nog inte att få mycket bättre än Emma. Hon är varm och omtänksam, blir knappt någonsin sur och som toppen på berget är hon skitsnygg.