Älskade styvbror

23/6

Solens strålar fyller sovrummet när jag vaknar. Sommarvärmen blåser mjukt in genom fönstret och påminner mig om var jag är. Jag vänder blicken mot klockan på väggen och suckar drömmande, hon är halv elva och jag har inget att göra idag. Jag kan ligga i sängen hur länge jag vill och bara slappna av. Livet är bra.

Men så känner jag lukten av pannkakor spridas genom huset och min mage kurrar glatt.

"Jag vill också ha" suckar jag ner i kudden.

Med tung kropp reser jag mig ur sängen och ställer mig framför spegeln. Mitt hår är rufsigt men ramar ändå in mitt ansikte på ett snyggt sätt. Jag är snygg. Jag vet det egentligen, men med alla de ideal som målas upp framför mig, alla vrålsnygga blondiner och alla killar som bara ser brösten gör mig alltid osäker på om någon verkligen skulle kunna gilla mig. 

Jag blev hoppfull när Tony visade intresse för mig, men det sprack ju rätt snabbt. Jag kan se två möjliga anledningar till att han kysste mig. Antingen så ville han vara med mig för att han verkligen inte ville vara med en kille och bara tog första bästa, eller så ville han vara med någon som liknar en kille och därför valde han mig.

Som på beställning knackar han på dörren och sticker in huvudet.

"Hej" säger han glatt och ler vänligt mot mig.

Det krävs inte mer än så.  Tårar fyller snabbt mina ögon och börjar falla ner över mina kinder. Tonys leende slocknar och han tar oroligt tre kliv fram mot mig.

"Hur är det med dig?" frågar han mjukt och lägger handen på min kind.

Jag hulkar tyst och trycker mig närmare honom, praktiskt taget tvingar honom att omfamna mig, och när han lägger armarna om mig så viker mina knän så att jag inte längre står själv. Men Tony håller upp mig utan att protestera.

Tiden går, men det är knappt så att jag märker det. Det är inte förens jag känner att Tonys armar börjar ge upp som jag fattar att vi har stått där ett tag.

"Jag är okej nu" mumlar jag mot den blöta fläcken på hans skjorta.

"Okej" viskar han men rör sig inte.

"Förlåt"

"Du behöver inte be om ursäkt för något"

"Jag har sabbat din skjorta"

"Den är bara lite blöt, det gör inget"

Jag lösgör mig ifrån honom och sätter mig tungt på sängen.

"Varför är du alltid så snäll mot mig?"

Han ler ner mot golvet och sätter sig bredvid mig.

"Jag är en snäll människa" flinar han.

"Tycker du att jag är ful?"

"Nej"

"Om du hade varit hetero..." börjar jag men avbryter när jag inser hur larvig jag låter.

Men han hånar mig inte, han bara ler.

"Ja" säger han. "Jag hade nog varit attraherad av dig. Jag hade inte gjort något, men jag hade absolut gillat att ha dig runt omkring, särskilt i bara tröja och trosor"

Jag skrattar tyst. Han vet alltid precis vad han ska säga, det är på gränsen till läskigt.

"Vad ska du göra idag?" frågar jag, mest för att byta samtalsämne.

"Jag ska möta Patrick, Louise och Nicklas vid flygplatsen halv två och sen ska vi ut på stan"

"Ska ni dricka?"