Älskade styvbror

21/8

"Hur var Italien?" frågar Emma.

"Varmt, men trevligt"

"Vad gjorde ni?" frågar Molly.

"Inte jättemycket egentligen. De första dagarna så försökte Rickard hitta på saker med mig men sen så ville mamma planera bröllop med honom så han blev upptagen"

"Jag gillar Rickard" säger Emma drömmande.

"Du har aldrig träffat Rickard" säger jag.

"Jo" hon nickar. "Jag gick på samma dagis som Tony. När han fyllde fem så hade de ett kalas och jag ramlade ner för trappan och slog knät. Rickard gav mig en klubba och en puss vid såret. Sen var jag kär i honom"

"Han är lite för gammal för dig" säger Molly drygt.

"Jo, men det fattar ju jag också. Men på den tiden så var han trettiotvå och jag fyra, och då tyckte jag att vi var perfekta för varandra"

"Jag blev aldrig bjuden på hans kalas" suckar jag.

"Gick inte du på 'Lådbilen', Tony gick ju inte där?"

"Hans kalas var kända över hela stan, vi hörde talas om dem"

"På tal om Tony. När kommer han hem?" frågar Emma.

"Ikväll. Klockan halv ett tror jag"

"Ska du möta honom på flygplatsen?"

"Klockan halv ett? Sällan"

"Stumpan" Emma tar min hand. "Vad är det? Jag har aldrig sett dig så här förut. Vad gör han med dig?"

"Jag vet inte" suckar jag. "Det är någonting med honom som får mig att ticka"

"Alltså, personligen så tycker jag inte att det är så svårt. Du har aldrig haft en man i ditt liv, för din pappa stack när du var liten. Och så får du inte bara en, utan två, manliga förebilder som du ser upp till, men båda väljer att fokusera på någon annan. Rickard på Tony och Tony på Patrick. Så du får panik. Men vad du måste inse är att bara för att de älskar någon annan, så betyder inte det att de inte gillar, eller älskar, dig"

Både jag och Molly stirrar pafft på henne.

"Vad i helvete?" säger Molly långsamt. "Det där känns ju vettigt"

"Varför så förvånad?" snäser Emma tillbaka.

"Jag trodde att du var en dum blondin som bara brydde sig om killar"

Emmas blick mörknar.

"Så bara för att jag är blond så kan jag inte tänka? Är det vad du säger? Eller att jag bara bryr mig om killar för att jag är tjej? Vad är det för jävla feminism? Du klankar ner på mig för att jag ser ut som jag gör och för att jag har en fitta. Trevligt, verkligen skitnajs"

Nu stirrar vi pafft på henne igen.

"Nej" stammar Molly fram. "Förlåt"

"Det är okej" säger Emma med glad röst.

"Är det allt?" frågar jag försiktigt.

"Ja, ni är mina bästa vänner. Ingen av oss kommer tjäna på att jag går runt och är sur"

"Du är underbar"

"Jaja" hon viftar med handen. "Tillbaka till ditt problem. Jag tror att du bara behöver inse att de inte kommer lämna dig, eller helt enkelt räkna till tio innan du säger saker"

"Men det handlar inte bara om vad jag säger, jag tänker knäppa saker också. Saker som jag aldrig skulle tänka om någon innan vi flyttade in där"

"Som vadå?"

"Att jag skulle sabba förhållandet mellan Patrick och Tony, och så drömde jag att jag la bitar av snickers i Tonys mat så att han dog"

Nu stirrar de pafft på mig istället.

"Vill du döda Tony?"

"Nej! Jag drömde bara att jag gjorde det. Det är väl klart att jag inte vill döda honom, jag är ingen psykopat"

"Okej, lugn och fin. Vi tror inte att du är en psykopat, men..."

"Inga men, Emma!"

"Men, jag tror att du kanske ska prata med någon. Kanske Tonys sån där psykolog, eller psykoterapeut, eller psykiatriker eller vad fan hon nu är. Rickard säger att hon är jättebra"

"Hur ofta pratar du med Rickard?"

"Inte särskilt ofta. Han och min pappa gick på universitetet ihop, och han käkade middag med oss förra veckan. Samtalsämnet kom upp"

"Jaha"

"På tal om det. Rickard sa att ni kom hem för tre veckor sen, och du ringde inte oss förens igår. Vad exakt har du gjort under hela den tiden?"

"Jag trodde inte att ni skulle vilja prata med mig" säger jag skamset och tittar bort.

"Varför inte då?" frågar Molly.

"För att jag inte har pratat med er alls sen skolavslutningen"

"Äsch, en bra bil behöver inte oljas varje dag"

"Behöver man hälla olja på bilar?" frågar Emma förvirrat.

"Och du undrar varför jag trodde att du var en dum blondin?"

Hon rycker på axlarna och flinar.

"Jag undrade ingenting"

Mitt huvud värker som fan. Jag vet inte vad som hände. Plötsligt känns det bara som att någon kör in en kniv i pannan på mig.

"Sandra?"

Jag hör inte ens vem det är som säger mitt namn. Men rösten ekar.

"Ja?"

"Hur är det med dig?"

Nu vet jag att det är Emma. Hennes röst är mjukare och hennes välmanikyrerade hand ligger på min.

"Det är bra, men jag måste gå. Jag lovade att jag skulle träffa mamma"

Jag reser mig snabbt och går innan de hinner protestera. Mitt huvud bultar som fan, det känns precis som huvudvärken jag har innan, under och efter jag har mens.

Samtidigt som jag halvspringer med instabila steg så tänker jag på det Emma sa. Hon kanske har rätt. Jag kanske beter mig som en riktig jävla fitta på grund av min pappa. Men jag förstår ändå inte varför. Jag har faktiskt klarat mig utan en manlig förebild hela mitt liv, och vem fan säger att man behöver en man? Jag behöver ingen kukbärande, överlägsen, egocentrisk snubbe som tjänar mer än jag och kommer alldeles för fort. Jag borde bli lesbisk. En tjej dör i alla fall inte så fort hon fått orgasm utan kan se till att jag också får det även om hon kommer snabbare än en blixt slår ner i marken. Visst, visst, jag fattar att blodströmningen som män får till följd av sin orgasm tömmer musklerna på energiproducerande ämnen vilket gör att de känner sig fysiskt utmattade efter sex, och att det vore fräckt att klandra dem för det men jag tycker inte att det är så konstigt att man vill att de ska hålla ut länge nog för att göra det skönt för mig med.

Jag undrar om Tony och Patrick har det problemet, att en av dem kommer först och sen dör av utmattning. Eller om de, eftersom att de båda är killar, kommer skitfort och är nöjda sen. Fast det kan inte riktigt stämma, för jag har hört dem en eller två gånger, och jävlar vad länge de håller på.

Längre än så hinner jag inte i mina tankebanor innan tutan tjuter och bilen smäller in i mig. Längre än så hinner jag inte innan allt blir svart.