Älskade styvbror

30/11

Jag kan inte sova. Trots att vi gick och la oss redan vid tio, så har jag knappt sovit en blund. Klockan på sängbordet tickar hotfullt och börjar närma sig att slå fyra. Det är lördag, så mamma och Rickard kommer fan aldrig gå upp. Ska jag bara ligga här i minst sex timmar till? Nej, det ska jag inte. Missnöjd som bara den reser jag mig ur sängen och smiter ner för trappan.

Jag hade tydligen fel. Rickard sover inte. Han sitter i soffan med en hög papper på bordet framför sig som han noggrant sorterar i fyra mindre högar. De skiljer sig rätt ordentligt i storlek. Den största är så pass hög att den knappt kan räknas som mindre än "huvud-högen". Bredvid den ligger en som är ungefär hälften så stor, följt av en som består av typ sju papper. Den sista är faktiskt ingen hög, det är bara ett enda papper. Eller, nu la han dit ett till, så det är två nu.

"Vad gör du?" frågar jag.

Han lyfter långsamt på huvudet och möter min blick. Hade det varit jag som satt där i mörkret hade jag typ kissat på mig, men han ser helt lugn ut.

"Vad gör du vaken?" kontrar han. "Vi ska ju väcka dig, din sopa, har du aldrig fyllt år förut?"

"Jag kan inte sova" säger jag och rycker på axlarna. "Vad gör du?"

Han ler smått roat mot mig i några sekunder och skakar lite på huvudet.

"Jag sorterar räkningar"

"Efter?"

"Vem som spenderat pengarna"

Jag skrattar till och dunsar ner i fåtöljen mittemot honom, det är en sån typisk Rickard-grej att göra.

"Varför?" flinar jag.

"Jag försöker bevisa en sak för din mamma"

"Så hennes hög är den största?"

"Nej, det är Tonys. Men hennes hög är hälften så stor som hans" säger han med hån i rösten. "Och Tony är ändå ganska jävla bra på att spendera pengar"

"Men vadå, så länge hon ligger lägre än honom så är det väl lugnt?"

"Lägre än han" mumlar han, men så suckar han uppgiven och skakar återigen på huvudet. "Förlåt"

Nu är det min tur att röra huvudet från sida till sida.

"Men på riktigt? Om hans hög är dubbelt så stor så förstår jag inte riktigt problemet"

"Din mammas hög är från februari i år tills igår, Tonys sträcker sig tillbaka till när han var åtta. Hon har alltså spenderat hälften så mycket som han gjort på elva år, sen hon flyttade hit. Och det är bara av vad jag har tjänat. Jag har ingen aning om vad som händer med hennes egen lön"

Jag vet inte vad som är mest sjukt med det. Är det knäppast att min mamma spenderar så sjukt mycket pengar eller att Rickard sparar räkningar i elva år?

"Vet du vad jag tycker att du ska göra? Du borde ge henne en maxgräns, lite som månadspeng, och så borde du slänga alla de här. Jag menar på riktigt, Rickard, varför i hela friden har du kvar alla de där?"

Jag pekar demonstrativt på Tonys hög och skakar menande på huvudet.

"Jag och Malin hade delad vårdnad om Tony, så vi sparade allting och sen delade vi lika vid årets slut. Några år verkar ha försvunnit, men jag tror att de här räcker för att vinna det här"

"Vuxna människor är knäppa" suckar jag.

Rickard ser på mig med glittrande ögon och ett fånigt flin, och klappar till mig på axeln.