Älskade styvbror

29/2

Klockan är lite över midnatt. Vi sitter i soffan, mamma och Rickard tittar på mig, väntar på en förklaring. Men mina ord fastnar i halsen och jag kan inte säga nåt.

"Kan du vara så vänlig och tala om för Rickard vad du sa till Tony, precis så som du sa det till mig?" mamma låter arg.

"Jag sa att hans mamma inte ville ha honom" min hals är torr. Rickard spärrar upp ögonen, reser sig upp och springer upp för trappan. Jag hör honom knacka på en dörr, antagligen Tonys.

"Varför skulle du säga nåt sånt?" nu låter hon förbannad.

"Han hade ritat av mig som en djävul" jag viskar nästan.

"Jag förstår det, om det är såna saker du säger till folk"

"Det var innan, och jag visste inte att hon var död"

"Du menar alltså att det skulle vara okej om hon levde? Att säga till någon att hans eller hennes föräldrar inte vill ha den?"

"Det vore en betydligt mindre grej, ja"

Rickard kommer ner för trappan och går fram till spritskåpet. Han tar ut en flaska whisky och ett glas. Sen går han upp igen.

"Ska han ge honom alkohol?" jag hör själv hur min röst dryper av förakt.

"Vet du, det tycker jag att han kan behöva. Gå och lägg dig. Nu" Hon går.

Och jag går upp, Tonys dörr är stängd men jag hör ändå lite av det som händer därinne. Tony gråter och Rickard försöker få honom att dricka upp innehållet i glaset. Jag går och lägger mig. Förhoppningsvis kommer den här dagen vara bättre imorgon, eller snarare senare idag. Mina ögonlock faller och jag somnar.

"Upp, du är sen" mamma drar mina gardiner åt sidan och ljuset bländar mig.

"Hur mycket är klockan?"

"Halv elva" hon går.

Jag flyger upp ur sängen, sliter på mig kläderna och springer. Rakt in i Tony. Min panna slår kraftigt in i hans näsa och jag hör hur något går sönder.

"AJ!" hans händer flyger upp som skydd för näsan. "Vafan gör du!?"

Jag får inte fram ett ord. Jag står där som ett fån och ser på blodet som rinner ut ur hans händer och följer handlederna. Rickard och mamma kommer upp.

"Men lilla gubben! Kom här" Rickard leder sin son in i badrummet.

"Vad gjorde du nu då?" mamma ser argt på mig.

"Inget! Det var inte meningen, vi råkade bara krocka"

Mamma öppnar munnen men avbryts av Rickards röst från badrummet.

"Älskling! Kan du köra Tony till akuten? Jag måste verkligen ta mig till jobbet nu"

Hon vänder på klacken och går in i badrummet.

"Absolut, kom Tony. Kan du gå?"

Det kan i alla fall jag, och det är precis vad jag gör.

Efter skolan så väntar jag tills jag ser Tony komma ut ur byggnaden och följer efter honom. Han går som om han ska hem, men plötsligt svänger han höger. Alltså inte hem. Han går i lugn takt, med normal gångstil. Han har alltså inte bråttom. Den ena hörluren hänger över axeln och han har inte knutit skorna. 

Plötsligt svänger han in på en kyrkogård och det dåliga samvetet från tidigare sköljer över mig igen. Han går fram till en grav som han borstar bort snön på och byter ut ljuset. Sen hukar han sig framför den. Jag går så nära jag vågar. MALIN DINOZZO 1973-2017 FÖR ALLTID SAKNAD

Jag blir yr och tar ett steg bakåt. Pinnen under min fot knäcks och Tony vänder sig om. Han ser mig i ögonen, reser sig upp och går fram till mig. Först tror jag att han ska slå mig igen. Tårarna lämnar små spår på hans kalla kinder och han ser uppgivet på mig.

Sen kramar han mig, mjukt. Han lutar huvudet mot min axel och håller om mig hårdare. Jag lägger armarna om hans midja och drar honom närmare. Han snyftar till.

"Det här betyder inte att jag gillar dig" säger jag, och hoppas av hela mitt hjärta att han ska höra den skämtsamma tonen. 

Det gör han, han börjar skratta. Han skrattar så mycket att jag tror att han gråter samtidigt. Vi står så ganska länge, sen går vi hem ihop.

"Hörru, vi ska vänster här" han ser på mig som om jag är helt tappad.

"Juste" jag rodnar.

Vi går en stund under tystnad. Inte en obekväm tystnad, bara tyst. Men jag bestämmer mig för att prata ändå.

"Jag gillar inte Ophelia" säger jag och ser trotsigt på honom.

"Inte jag heller"

Jag tittar förbluffat på honom.

"Men du låg med henne. Du hånglade med henne. Och nu säger du att du inte gillar henne?"

"Sex och kärlek är inte samma sak. Jag var ledsen, jag behövde nåt som piggade upp mig"

"Och då knullade du en sjuttonåring"

"Arton. Hon är arton"

"Va? Nä, hon går i min parallellklass."

"Hon gick om nian"

"Aha, du också eller?"

Han ser surt på mig

"Nej"

"Sorry, tänkte bara på att du är nitton"

"Ja, du fyller arton i år eller hur? Men du går i tvåan. Man tar studenten året man fyller nitton, och jag tar studenten i juni."

"Så du ska fylla nitton?"

"Har redan gjort det"

"Utan att vi firade det?"

"Utan att du firade det, ja"

"När då? När är du född?"

"Första januari"

"Så nyårsfesten, klockan typ tre på morgonen när du sa att du skulle ut och träffa en kompis?"

"Nej, då skulle jag faktiskt träffa en kompis. Men på kvällen när du var ute med Molly och den där blonda saken"

Jag nickar. Han lägger armen om mina axlar och drar mig lite till sig. Han håller mig så hela vägen hem.