Älskade styvbror

8/3

Jag vaknar på morgonen av väckarklockans vanliga tjut. Med tunga steg går jag ner för trappan och in i köket. Mamma sitter i Rickards knä medan hon vilar huvudet på hans axel. De ser lycklig ut. I mitt huvud spelar jag upp konversationen med Tony från igår. 'Jag kan inte be honom att offra det här för mig'.

"Godmorgon, älskling" säger mamma och ser på mig.

"Godmorgon" svarar jag. "Var är Tony?"

"Han sover" säger Rickard och ler mot mig. "Godmorgon"

Jag ler tillbaka. Sen äter jag en macka och går till skolan.

Jag multiplicerar kvoterna med varandra och stryker under mitt svar. Sen lämnar jag in provet och går ut i korridoren. En kille kommer fram till mig.

"Hej, skulle du kunna hjälpa mig med en grej" säger han och ler lite nervöst.

"Visst!" svarar jag.

"Jag behöver ta mig till C213, och jag hittar ingenting"

"Okej" svarar jag. "Det här är A-huset, C-huset är bara för treor och man behöver en nyckelbricka för att komma in om man inte går via kansliet, men de släpper sällan in någon om man inte har bra skäl att vilja gå in"

"Aha" han suckar förvirrat.

"Kom, jag kan följa dig till kansliet" säger jag och börjar gå, han följer efter mig.

"Jag heter Tobias" säger han och sträcker fram handen.

"Sandra" säger jag och tar hans hand. "Du går inte här va?"

"Nej, det gör jag inte" svarar han och ler.

"Så vad gör du här?"

"Jag letar efter en kille"

"Vem då?"

"Min bror" svarar han. "Han heter Patrick och går i naturklassen, tredje året"

"Jaha! Jag vet vem det är, tror jag"

"Oh, känner ni varandra?"

"Nja, om vi tänker på samma kille så är han en av min styvbrors kompisar"

"Vem är din styvbror?" frågar han. "Är det Nicklas?"

"Nej, Tony"

"Fan" säger han och blir röd i ansiktet. "Då har du hört en del om mig va?"

"Eh, nej. Inte ett dugg faktiskt"

"Nähä" han låter förvånad. "Inget alls?"

"Nope, men jag har bara känt honom i typ tre månader"

"Jaha! Jo, det förklarar saken" säger han och skrattar lätt.

"Vill du äta lunch?" frågar jag plötsligt och blir ungefär lika förvånad som han ser ut att bli.

"Visst" säger han långsamt och flinar.

Vi går och äter lunch. Vi sitter på en restaurang som serverar italiensk mat och vi pratar om allt möjligt. Han får mig att känna mig så trygg med att säga saker, även personliga, och innan  jag vet ordet av så har jag berättat för honom om Tonys självmordsförsök. Han är den första jag berättar det för, till Emma och Molly sa jag bara att han hade varit med om en olycka och skadats. Tobias ser chockad ut, han gapar lite lätt och får plötsligt tårar i ögonen.

Han berättar om hur Patrick har varit otroligt nere på senare tid och att han ofta har hört honom gråta, utan att förstå vad som händer då ingen har sagt något. Han berättar om alla de gånger som han har fått vara med Patrick och Tony när de lekt och sedan, när de blev äldre, hur han fick vara med och spela tv-spel. Han berättar om hur Tony hjälpt honom med matten och om hur han förklarade för honom hur man kysser folk när han skulle på sin första dejt.

När han är färdig har även jag tårar i ögonen.

"Varför gjorde han det?" frågar han och jag rycker på axlarna.

"Han har tydligen mått dåligt ganska länge, men ingen har märkt något"

"Kan jag få träffa honom?"

"Det kan du säkert, men förmodligen inte idag. Han kom hem igår och är inte så stabil." svarar jag och han nickar.

"Okej" säger han. "Jag är ledsen, men jag måste gå nu. Patrick slutar snart och jag måste får tag på honom innan han kommer hem"

"Okej" säger jag och följer honom tillbaka till skolan.

"Hur kommer jag i kontakt med dig?" frågar han och ler. Jag ler tillbaka och skriver in mitt telefonnummer i hans mobil. Sen går jag till min lektion och knackar på dörren. Min lärare öppnar och ser surt på mig.

"En timme sen" muttrar han. "Mäkta imponerande"

Jag ler skyldigt och smiter förbi honom in i klassrummet. Emma ser undrande på mig.

"Var fan var du?" frågar hon. "Vi skulle ju äta lunch ihop?"

"Jag träffade en kille" svarar jag. "Han heter Tobias"