Älskade styvbror

2/3

Han pressar sina läppar mot mina och lägger handen om min nacke. Han som praktiskt taget är min styvbror, Tony. 

Jag drar händerna genom hans hår och drar honom hårdare till mig. Hans hårda kyss mjuknar och hans tunga hittar in i min mun. Jag har aldrig tungkysst någon förut och hinner snabbt oroa mig för att jag gör fel, min tunga spänns. Men han masserar den med sin och den mjuknar snabbt igen, jag slappnar av och låter honom föra. Plötsligt försvinner alla tankar på att göra rätt, jag kan inte misslyckas med det här. Vardagsrummet försvinner, det enda som finns kvar är jag, Sandra, och han, Tony, och våra munnar som utforskar varandra.
Han lägger sin ena hand på min midja och låter den andra vandra upp från min nacke och borra sig in i mitt hår. Hans läppar släpper mina, han ser mig djupt i ögonen och ler. Sen kysser han mig igen, jag svävar. Halvkyssandes och fumligt tar vi oss upp för trappan och faller ner i Tonys säng. Han lägger sig över mig och smeker mitt lår, sen låter han sin tunga ta sig in i min mun igen.

Jag vet inte hur länge vi har legat där för jag har tappat alla möjligheter att hålla koll på tid och rum. Jag känner hur han hårdnar och slängs plötsligt tillbaka in i verkligheten. Jag har aldrig haft sex och jag vill inte att min första gång ska vara med någon jag bara kysst en gång. (Visserligen en helt fantastisk gång) Jag trycker bort honom lite från mig, så pass lite att jag hoppas att han inte märker något. Men det gör han, han lutar sig tillbaka och ser på mig med en något förvirrad blick.

"Är allt okej?" han lägger huvudet på sned och ser så omtänksam ut att jag får tårar i ögonen.

"Förlåt" nästan viskar jag och en tår letar sig ut ur mitt öga och faller över min kind.

Han ser förfärad ut och omfamnar mig. Han stryker mig långsamt över håret och vaggar mig lätt.

"Varför ber du om ursäkt?" mumlar han med läpparna vid mitt öra. Jag ryser hela vägen ner till smalbenen och kramar honom hårt.

"Jag har aldrig..." jag får inte fram mer, men jag känner på hur hans kropp reagerar att han förstår. Hans axlar sänks och han slappnar av. Sen tar han tag i mitt ansikte och håller det framför sig.

"Okej" säger han mjukt och jag hör att han vill att jag ska säga det.

"Och jag vill inte nu heller" säger jag och det hettar om öronen. Han suckar lätt, men jag tror inte att det är besvikelse. Han låter nästan lättad men även trött. Han lägger sig ner på sängen och vinkar till sig mig. Jag lägger mig bredvid honom och han suckar nöjt. Jag söker i hans ansikte för att få en glimt av hans känslor.

"Godnatt, pumpan" mumlar han.

"Pumpan? Har du börjat med det igen?" frågar jag roat, men han har redan somnat.

När jag vaknar är sängen tom, ljuset kommer in under gardinen som en tunn springa och lyser upp mina fötter. Jag ställer mig upp och granskar min spegelbild. Mitt smink är lite utsmetat och mitt hår är rufsigt, men jag har aldrig känt mig vackrare. Med glädje i hela kroppen studsar jag ner för trappan. Tony har städat det sista, det finns inte längre några spår av festen. Men inte heller utav honom. Jag söker igenom varje rum i huset, men han är inte där. Jag ringer hans mobil och hör själv ringsignalen, var han än är så har han inte med sig mobilen. 

Oron biter mig i magen och jag sätter mig på golvet. Var är han? Varför gick han? Och när kommer han tillbaka?

Ytterdörren öppnas och jag flyger upp, med hopp går jag ut i hallen och hoppas mötas av Tonys vackra ansikte med de där skarpa dragen. Och det gör jag, nästan. Det är Rickard, och bakom honom kommer mamma.

"Hej Sandra!" mamma kramar mig hårt.

"Hur gick allting igår?" frågar Rickard och ger mig, även han, en kram. En snabb.

"Bra" mumlar jag och ser ner i golvet. "Ni skulle väl inte komma förens ikväll?"

"Nej, men vi tog ett tidigare tåg när Tony ringde"

"Har Tony ringt er?" jag hör förvåningen och glädjen i min röst och jag pressar ihop läpparna.

"Vadå?" Rickard ser misstänksamt på mig. "Har inte ni varit tillsammans?"

"Joo" jag skruvar på mig. Han anar inte hur tillsammans vi har varit. "Men när jag vaknade var han borta, och han har glömt mobilen hemma"

"Jaha, han hade den när han ringde oss" Rickard ser på mamma som nickar. "Han kommer nog tillbaka, det gör han alltid"

Men när klockan slår tio på kvällen så är Rickards lugn som bortblåst. Han har ringt alla av Tonys kompisar som han har nummer till, men ingen vet var han är. Vi sitter allihopa i soffan med den där oroliga känslan som biter oss alla när telefonen ringer, Rickard är den som svarar men jag sitter nära nog för att höra.

"Jo, hej. Jag heter Mikael och jag ringer från polisstationen. Det gäller din son..."