Älskade styvbror

19/12

Jag tror att mamma försöker överkompensera för att vi inte firar jul med Rickard och Tony. Julgranen är större än någon jag tidigare sett, och det finns fler godisskålar än möbler. Hon nynnar glatt på Nu tändas tusen juleljus medan hon rullar köttbullar i köket och då och då ser hon på mig och ler försiktigt. Vi har tassat kring varandra hela dagen, och knappt pratat utöver ett snabbt 'God morgon'.

Igår kväll somnade jag i soffan, så jag var inte vaken när hon kom hem. Jag är osäker på om Rickard var kvar när hon kom hem, och jag vågar inte fråga. Det måste ha varit jobbigt för henne att ha honom här, och jag vill verkligen visa min uppskattning, men jag har ingen aning om hur. Dessutom var det så tryckt stämning när jag gick upp i morse att jag inte vågat prata alls.  

"Gumman?" säger mamma plötsligt mjukt.

"Ja?"

"Vill du hjälpa mig med potatisgratängen?"

"Absolut" nickar jag och går de två metrarna till köket.

Jag kommer på mig själv med att himla med ögonen. Åt mig själv. Den här lägenheten är faktiskt två kvadratmeter större än den vi bodde i för ett år sen. Fast till mitt försvar så hade vi varsitt sovrum på den tiden.

"Hur var det med Rickard igår då?" frågar mamma.

Jag var beredd på den, men ändå var jag inte alls förberedd.

"Det var mysigt" säger jag undvikande. "Han hade mjukisbyxor på sig"

"Rickard? Mjukisbyxor?" skrattar hon.

"Japp"

"Jag hade dödat för att få se det"

"Var han inte här när du kom hem?"

En skugga skiftar över hennes ansikte och hon viker undan med blicken.

"Nej, han såg väl till att hinna iväg"

"Gör det nåt då?" frågar jag och tar stöttande hennes hand. "Du ville ju skiljas"

"Ja, jo, det ville jag, men inte riktigt så här"

"Vet du, jag älskar Rickard. Jag tycker att han är helt otrolig. Han är snäll, och framgångsrik och..."

"Hur ska det här hjälpa?" avbryter mamma skeptiskt.

"Men" fortsätter jag. "Ni två tillsammans är som sylt och kolasås, det funkar inte. Han drog fram det värsta i dig"

"Tyckte du det? Att vi inte passade ihop, menar jag"

"Ibland gjorde ni det, men ni tycker så olika om allt, och helt ärligt så tror jag inte att Rickard är redo för ett förhållande"

"Vad menar du?"

"Han är ju fortfarande så uppenbart kär i Malin"

"Va?" hon ser chockat på mig. "De skildes ju för typ femton år sen"

"Jo, skildes ja, men de började typ dejta några gånger under åren. Han var ju ihop med henne igen när han träffade dig"

"Va?!"

"Har han inte berättat det?" frågar jag försiktigt och börjar backa ifrån henne.

Till min stora förvåning blir hon inte ens arg, hon bara suckar djupt och pressar handen mot pannan så som hon brukade göra när jag hade sönder saker när jag var liten.

"Nej, det är klart att han inte gjorde" muttrar hon. "Den där mannen berättar fan aldrig någonting för mig"

"Nej, det gjorde han väl inte"