Älskade styvbror

1/3

"Men tänk om alla blir superpackade?" jag tittar ängsligt på mamma och Rickard. 

"Tony har lovat att han ska hålla koll, men om du föredrar det så är du förstås välkommen att hänga med oss" säger Rickard och tar på sig sin jacka och mamma nickar instämmande.

När de ser mitt ansiktsuttryck så skrattar de.

"Då ses vi imorgon kväll stumpan" säger mamma och kysser mig lätt på pannan. Sen går de.

Jag går upp till Tonys rum och knackar på dörren.

"Mmm?" 

Jag går in och ser honom ligga på sängen och läsa en bok. Han har inget mer än ett par lila mjukisbyxor på sig, förutom ett par glasögon.

"Jag visste inte att du använder glasögon" säger jag och sätter mig på sängkanten.

"Jag vet inte vilka tamponger du använder, det stör mig inte så mycket" svarar han utan att titta upp.

"Fast det är ju inte riktigt samma sak" fnyser jag. Nu ler han, men tittar fortfarande inte upp.

"Jag har dem bara när jag läser"

"Vad läser du?"

Han svarar inte utan håller bara upp framsidan så att jag kan se. 'Depression, ett lidande i tysthet'.

"Har du depression?" jag måste låta förfärad för han tittar upp från boken och ser på mig med något mjukt i blicken. Sen skakar han på huvudet, långsamt.

"Så varför läser du den?" jag ångrar mig så fort jag frågar. Hans mamma.

Han lägger huvudet lite på sned och ser på mig, sen suckar han lätt.

"Min mamma hade det, och i vissa fall kan sånt gå i arv. Så jag fick boken av pappa. Dels för att jag skulle förstå och inte vara arg på henne eller tycka att det var mitt fel, men också dels för att jag ska veta mer om det om det nu skulle hända mig med." 

Mitt hjärta knyter sig i brösten och jag lutar mig fram och kramar honom.

"Vad fan gör du?" frågar han men kramar tillbaka.

"När kommer folket som ska supa i mitt hem?" frågar jag och drar mig tillbaka.

"Halv nio"

"Ska du dricka nåt?"

"Förmodligen" svarar han ärligt.

"Så jag kommer vara den enda nyktra som bryr sig om möbler och sånt?"

Han skrattar till.

"Jag har låst in allt med värde i pappas rum"

"Och min mammas"

"Va?" han ser förvirrat på mig.

"Det är min mammas rum också"

"Pappa och Jonnas rum" han himlar med ögonen.

"Okej, bra"

"Mhm" han tittar ner i boken igen.

Musiken är hög, men pratet är högre. Folk skrattar, andra skriker. Några gråter, någon spyr. Jag står i mitten av vardagsrummet och känner paniken virvla genom kroppen. Jag ser mig om efter Tony, men han är antingen inte där eller så sitter han ner. Han är längre än de allra flesta här så han är lätt att se, om han nu hade varit här. Jag tar upp min mobil och ringer honom, det hinner gå fem signaler innan han svarar.