Älskade styvbror

28/10

Emma fnittrar lyckligt och sliter upp det blanka presentpapperet, förstör Mollys vackra inslagning inom bråkdelen av en sekund. Det finns ingenting som Emma älskar mer än överraskningar. Presenter är ett lätt sätt att ordna det. Hon bryr sig inte ens om vad som är i. Alexander ger henne nåt fult smycke varje år, som hon aldrig någonsin använder, men hon blir precis lika glad varje gång. Alla vet precis hur det går. Först fnittrar hon till när man räcker över paketet, sen öppnar hon snabbt, och sen kommer den fascinerande delen. Oavsett vad som är där i så lyser hon upp som ett fyrverkeri, lägger den högra handen över munnen och anstränger sig för att inte börja gråta.

Jag måste medge att jag börjar misstänka att det är fejkat, men det gör mig ingenting, för det finns få saker som är lika glädjeframkallande som att ge en present till Emma. Hon får en att känna sig så uppskattad oavsett budget, tid och alla andra faktorer som spelar roll när man present-shoppar. Förra året, när hon fyllde sjutton, så hade jag precis lagt alla mina pengar på min dator så hon fick en kartong med hemmagjorda biobiljetter, en popcornspåse och två burkar cola. På lådan hade jag bara skrivit 'Filmkväll' med fula bokstäver och så fick hon välja en film att titta på med mig.

Med andra ord så var det nog världens sämsta present, men hon reagerade likadant som hon gjorde till den nya mobilen som hon fick av sina föräldrar.

Nu lyser hon upp så där som hon alltid gör och tar ut örhängena ur lådan.

"Åh, Molly" viskar hon och lägger handen för munnen. "Gud vad fina de är"

Molly flinar nöjt och kramar henne.

"Grattis på födelsedagen" säger hon mjukt och släpper henne.

"Tack, gullunge" ler Emma.

Hon vänder sig förväntansfullt mot mig och sträcker fram händerna mot det blå paketet jag håller i.

"Kom till mamma" väser hon och rycker det ur händerna på mig.

"Emma!" väser Tobias och ser ut att vilja sjunka genom jorden. "Bete dig"

"Vadå? Vi gör alltid så här. Du är välkommen att vara med, men du får för fan inte försöka ändra på våra traditioner"

"Fan inte" instämmer Molly och hugger hotfullt sin kladdkaka med skeden.

Två timmar senare går vi hem tillsammans. Som förutsatt så var hörlurarna hon fick av mig en hit, och detsamma gällde boken från Tobias. Han är den som försvinner först, han säger hejdå redan vid busstationen precis utanför, och sen är det bara vi tjejer kvar.

Emmas hus kommer först, så vi stannar en bit ifrån för att gratta henne en gång till och ge henne chansen att tacka oss igen.

"Finisar" säger hon mjukt, och vi vet att vattenfallet av tack är på väg. "Tack igen, det var jättefina presenter"

"Hur känns det att vara myndig då?" frågar Molly.

Men det svarar Emma inte på. Hon spärrar upp ögonen med blicken fäst på sitt hem och börjar springa som om hon jagas av en yxmördare. Sin väska tappar hon halvvägs fram, men märker det inte ens. När hon är någon meter ifrån honom så hoppar hon upp i hans famn och förlitar sig helt på att han ska fånga henne. Han staplar bakåt, men lyckas hålla sig stående, och håller om henne hårt.

Molly och jag ler mot varandra och börjar gå efter henne. Vi plockar upp väskan från den våta marken och kommer fram till dem samtidigt som Alex sätter ner Emma.

"Nu räcker det" flinar han. "Det finns andra som vill ta del av din fantastiska bror. Min fru till exempel"

Han vänder sig mot mig.