Älskade styvbror

23/5

"Rickard?" säger mamma försiktigt. "Ska du inte gå och sova?"

Rickard sitter i  vardagsrummet med blicken mot hallen, han är blek i ansiktet och håller krampaktigt i telefonen.

Han skakar på huvudet.

Klockan är lite över två, på morgonen/natten, och det enda som hörs i huset är kylskåpets diskreta hummande. Mamma tittar hjälplöst på mig.

"Du kanske ska prova med att ringa honom igen?" föreslår jag.

"Telefonen är avstängd"

Mamma stryker honom mjukt över håret och sätter sig på huk framför honom.

"Har du ringt Patrick?" frågar hon.

Han skakar på huvudet igen.

"De är inte riktigt överens just nu"

"Men han kanske vet var han är" hon tar hans hand. "Det skadar väl inte att försöka?"

Han nickar tyst och tar upp telefonen, väljer Patricks nummer, och lägger den mot örat.

"Hej, Patrick. Jag är ledsen att jag väcker dig" tystnad. "Jag undrar bara om du vet var Tony är, han svarar inte i telefon och jag har inte sett honom sen lunch." tystnad. "Okej" tystnad. "Nej, Nicklas vet ingenting" tystnad. "Nej, det var första stället jag kollade på." tystnad. "Var ligger det?" tystnad. "Nej då, gubben, det behöver du inte göra" tystnad. "Är du säker på det?" tystnad. "Tack, Patrick. Du är bäst"

Han lägger på.

"Vad var första stället du kollade på?" frågar jag.

"Kyrkogården"

"Vad sa Patrick?" frågar mamma med en betydligt mjukare röst än hon använder med mig.

"Han sa att han kanske var under bron, men jag vet inte vilken bro han snackar om. Sen sa han att Nicklas hade varit och spelat biljard med honom runt klockan fyra och att han kanske visste mer"

"Men du har redan ringt honom?"

"Ja, Tony följde honom hem och mer än så vet han inte"

"Har han varit nere på senaste tiden?" 

"Han och Patrick har det lite svajigt, och det var han väl inte direkt glad över"

Mina ådror fryser till is och jag flämtar till. Mamma och Rickard vänder sina förfärade blickar mot mig.

"Vad är det, älskling?" hon låter orolig.

"Herregud" mumlar jag.

"Vad? Spotta ut det Sandra" Rickards röst är också orolig, men inte för mig, för Tony.

"Han har försökt ta livet av sig"

"Tack, jag vet det!" snäser han och reser sig argt.

"Vad menar du, stumpan?"

"Förra gången han gjorde det..." börjar jag men avbryts av Rickard.

"Vad menar du med förra gången?" frågar han och den lilla färgen som fanns kvar i hans ansikte rinner av.

"Efter hans fest så kysste han mig" säger jag och undviker att se dem i ögonen. "Och dagen efter så försökte han ta livet av sig. Han sa till mig att en av anledningarna till att det blev för mycket just då var för att han kände sig så skyldig för att han bedrog Patrick"

"Okej"

"Och igår, när han och jag tog en promenad, så kysste han mig igen"

De stirrar på mig. Rickards ögon är tårfyllda och panikslagna.