Älskade styvbror

27/4

Vi sitter i bilen alla fyra, det har vi gjort sen klockan halv sju imorse. Tony har somnat sen länge och mamma lyssnar på musik. Den enda som finns att prata med är Rickard, men han verkar ungefär lika sugen på det som jag. Alltså inte alls. Han har inte sagt ett ord sen Tony frågade om vi kunde stanna och köpa lite vatten, och det var länge sen.

"Hur långt är det kvar?" frågar jag i hopp om att starta någon form av konversation.

"Åtta timmar ungefär" svarar han.

"Varför åker vi bil och inte flygplan?" suckar jag. "Det skulle ju gå på en timme"

"Tony gillar inte att flyga" svarar han.

"Så vadå? Ska vi alla lida för att han får lite ont i öronen?"

"Sandra" mamma tittar på mig. Hon har tagit ur hörluren och ser arg ut. "Sluta klaga"

"Men varför åker vi bil?" frågar jag argt.

"Rickard sa ju precis det, för att Tony inte gillar att flyga"

"Men jösses, ingen GILLAR att flyga" fräser jag.

"Jag omformulerar mig då" säger Rickard trött. "Tony hatar att flyga. Han tycker att det är jätteobehagligt, och jag tänker inte utsätta honom för det. Om du vill gå tillbaka och sätta dig på ett plan så varsågod. Annars håller du tyst"

"Men Rickard" säger mamma och ser undrande på honom.

"Om det här, du får förstås prata om andra saker"

"Mamma, jag är trött" klagar jag, väl medveten om hur jobbig jag är.

"Försök sova lite då"

"Tony har kudden"

"Jag tror att han tog med den från sitt rum" säger mamma beklagande.

"Jag tror inte att han har något emot det om du skulle vilja använde honom som kudde" säger Rickard och ser på mig i backspegeln.

"Är du säker?"

"Jag är säker på att jag tror det, ja" säger han och ler smått. "Om han mot förmodan skulle bli arg så får du skylla på mig. Lägg dig där du"

Jag lutar mig mot Tony och smiter in under hans täcke, som jag antar att han tog med sig från sitt rum. Han luktar mynta och är varm, jag somnar på ett ögonblick.

"Pappa, jag är hungrig" viskar Tony.

"Okej, jag också. Hur är det med dig, Jonna?"

"Jag vill också äta"

"Då stannar vi på nästa ställe vi ser"

Jag öppnar ögonen lite lätt, det är jättemörkt. Det tar mig några sekunder innan jag inser att jag har huvudet under täcket. Jag försöker räkna ut vilken av Tonys kroppsdelar som jag lutar mig mot men lyckas inte riktigt.

"Tony? Sover Sandra fortfarande?" hör jag mamma fråga.

Täcket lyfts försiktigt och jag blundar igen. Hans hand stryker mig över håret och jag får gåshud.

"Jag tror det" svarar han men slutar inte klappa mig. Jag trycker mig närmare honom och inser att jag ligger ungefär vid hans revben, han har alltså bytt position. Han vrider lite på sig och drar upp mig lite högre, mitt öra hamnar ungefär vid hans hjärta. Det slår snabbt och hårt, han är nervös. Jag gläds en liten stund åt att det kan vara på grund av att jag ligger där, men försöker att inte visa det. Han har armarna om mig för att håla mig på plats. Det är en mjuk, perfekt omfamning och det välkända pirrandet i magen gör sig till känna. Det är den känslan som jag så desperat försökte känna när jag tittade på Tobias, men det gjorde jag aldrig. Jag tror att han märkte det, för han dumpade mig rätt snabbt. Men det var ändå rätt skönt, på det viset blev Tony inte arg.