Älskade styvbror

20/5 21/5

"Varför skulle jag bli arg?"

"Jo, med tanke på hur kort varsel jag fick så blev det lite svårt att hitta folk till din ehh" hon skrattar till "sammankomst."

"Mhm?"

Jag stoppar in tröjan i garderoben.

"Så jag frågade någon som jag visste kunde fixa det"

"Kläm fram det, Emma" suckar jag och slänger mig på sängen.

"Jag är på väg" fräser hon. "Jag frågade en kille på min löpträning eftersom att hans storebror går på vår skola och han, storebrorsan, sa att han kan fixa folk"

"Men dåså!"

"Så vi har sammankomsten i Lindparken på fredag, alltså imorgon"

"Varför skulle jag bli arg över det? Det är ju super!"

"Jo..." hon tvekar en stund. "Han kommer ju vara där, och ta med sina vänner"

"Ja, det är ju bra"

"Och förmodligen sin pojkvän" säger hon försiktigt.

"Vadå då?" frågar jag men känslan av att jag redan vet svaret sprider sig i mig.

"Och hans pojkvän är din bror"

"Styvbror" snäser jag. "Inte ens det, mamma och Rickard är inte gifta"

"Än"

Jag blir alldeles paff.

"Vadå än?"

"Ja, de bor ju ihop och de blir ju inte yngre"

"Man måste väl inte gifta sig för det?"

Hon suckar.

"Det har jag inte sagt heller Sandra, jag säger bara att de kanske vill"

"Jo" mumlar jag. "Förlåt"

"Så det är okej att Tony kommer på sammankomsten?"

"Ja, det är okej"

Emma är redan vinglig på stegen och hennes panna lyser av svett. Kanske 15 pers kom till parken, men Tony är inte här. Jag går fram till Emma.

"Varför är inte Tony här?"

"Hur fan ska jag veta det?" bräker hon ur sig och fnittrar förtjust.

"Jösses" mumlar jag och fiskar upp min mobil ur fickan.

Det tutar upptaget. Jag väntar i nån minut och ringer igen.

"Ja?" snäser en irriterad Tony.

"Hej, det är jag!" säger jag glatt i tron om att hans röst ska mjukna, men den blir bara hårdare.

"Ja, jag vet det. Jag kan läsa. Vad fan vill du?"

Jag blir genast osäker, Tony har aldrig varit otrevlig mot mig förut.

"Jag bara undrade varför du inte är på festen" säger jag försiktigt.

"Varför skulle jag vilja vara på en fest med dig?"

"Har det hänt något?" det här låter inte som Tony.

"Varför frågar alla det hela tiden?" skriker han nästan. "Jag kanske faktiskt är..." hans röst knäcks. 

Det är då jag fattar att han gråter. Jag hör någon säga något i bakgrunden och sen att Tony släpper telefonen.

"Hej Sandra" säger Rickard.