Skyddsänglar

Kapitel två

Sam står framför Tv:n i butiken i Gamla Stan. På datorn tittar han på ett gammalt nyhetsklipp.

Hans tankar förflyttar sig tillbaka en månad, till dagen det skedde.

Sams underkäke med den bruna skäggstubben gapar. Han drar handen genom sitt blonda, rufsiga hår och börjar leta efter sin mobiltelefon.

Han trycker på Annes namn i telefonlistan men får bara ett snabbt pipande tillbaka. Mobilnätet är nere. En av explosionerna har skett bara ett par hundra meter från hans lilla antikaffär. En man verkar ha försökt ta sig in i riksdagen. När han inte lyckades sprängde han sig själv och hela entrén i luften. Samtidigt har en annan explosion skett vid Stureplan.
Sam försöker ringa igen men hör fortfarande bara pipet. Han skriver ett kort sms till Anne istället.

"Jag är ok. Var är du?"

Till hans stora glädje går det igenom och de tre punkterna hoppar snabbt upp och svaret kommer nästan direkt.

"Tack och lov, jag är hemma!! De säger terrordåd. Två bomber samtidigt".

Punkterna hoppar upp igen direkt och Sam lägger inte ens ifrån sig telefonen utan väntar bara på Annes nya meddelande.

"Kan inte du snälla ta dig hit. Det börjar redan strömma in meddelanden om varför ingen gjort något? Varför ingen kunde stoppa detta? Vad är det som händer? Jag är glad att du är ok! Jag älskar dig! Puss puss" 

Sam börjar packa ihop sin dator. Tittar på nyhetsuppläsaren som fortfarande ser lika stressad ut.

"Rapporter från Stureplan säger att det ligger döda på marken utanför entrén till Sturegallerian och att uteserveringen som nyligen öppnat där är ödelagd."
 Han tar en snabb paus och sväljer, tittar rakt in i kameran.
"Oh herregud, den kan ha varit fullproppad en fredagseftermiddag som denna. Med sol och allt. Oh herregud", säger nyhetsuppläsaren.

Sam stänger av och tar ett djupt andetag. Tänk om det här är de fallna änglarna, änglar som egentligen ska skydda människan. Som nu istället gör dem illa. Tänk om detta bara är början?
Sam går ut ur affären. Gatan är öde. Han låser dörren och drar ner säkerhetsgrinden över hela skyltfönstret. Han ser inte en människa på hela Västerlånggatan. Den som brukar vara full med stressade stockholmare och nyfikna turister.
"Nu måste de Äldre lyssna på mig. Nu måste de inse vad som faktiskt är på väg att ske", tänker Sam upprört när han hoppar på sin cykel som står parkerad utanför.

Han kommer inte längre än till Stortorget innan han inser varför han inte sett någon människa. Polisen har spärrat av; det står hundpatruller, polisbilar och piketbussar uppradade över hela Slottsbacken. Utanför det blåvita polisbandet står hundratals människor. Några är arga och skriker. Andra gråter och kramas.
Stockholm har för andra gången på några år drabbats av terrordåd och detta dåd är utan tvekan mer fatalt än Drottninggatan.

Sam väcks ut sina tankar. Tar ett djupt andetag och försöker fokusera på nuet. På vad allt det här betyder.