Skyddsänglar

Kapitel sextiotre

Förödelsen är total. Halva Stadshuset ligger i ruiner. Magnus står utanför och stirrar på elden som brandmännen försöker släcka. De flesta verkar ha kommit ut ur byggnaden i tid. Många är skadade men hittills har ingen hittats omkommen. Han stirrar på förödelsen. Han är i chock. Både över allt som hänt och det som Ada berättat. Att det är Leah som är den nya Skyddsängeln. Hur är det möjligt? Hur har han kunnat missa det och vart tog de vägen? 

Det sista han såg var att den där Sam, Adas bror, stack iväg med hans dotter i en bil.

"Magnus, hur vill du gå till väga nu?" frågar Adam som står bakom honom.

"Vi måste hjälpa alla här, vi har tur att det är så många Skyddsänglar här annars hade läget varit mycket värre däran" svarar han monotont.

Adam skakar på huvudet och börjar gå bort från folkmassan.

Magnus tittar inte ens efter Adam, han börjar leta efter Ada, hon försvann i tumultet. Tillslut ser han henne stå med en mindre grupp Skyddsänglar en bit bort.

"Ada" ropar han och börjar gå mot gruppen.

"Vi måste hitta Skyddsängeln som manipulerade ditt minne, det kan inte gå ostraffat förbi. Men högsta prioritet är att hitta min dotter. Har vi några Skyddsänglar kvar som vi kan fråga vart de tog vägen?"

Alla i gruppen börjar titta sig omkring. När Skyddsänglarna använder sina krafter är de lätta för andra änglar att upptäcka. Auran som de har är svårare att dölja när man använder sina krafter. Vissa kan inte dölja den alls men genom hård träning och styrka går det att dölja den.
Han tittar ut över folkmassan och ser att nästan alla som är vanliga människor är omplåstrade, omhändertagna eller har ambulanspersonal runt sig. Han ser ingen aura alls först men efter en stund upptäcker han en ängel längst bort på parkeringsplatsen, som hjälper en dam upp på en bänk. Magnus börjar småspringa mot auran och tycker det ser ut som Adam men då slutar den genast att lysa. Personen som hjälpt kvinnan är borta när han kommer fram.

"Vart tog han vägen?" frågar Magnus kvinnan.

Hon har blod på kinden och spår av den svarta salvan sitter kvar men såret är nästan helt läkt.

"Den unge hjälpsamme pojken? Vet inte, han försvann så snabbt, så snabbt att jag inte ens hann tacka honom ordentligt" jämrar hon sig.

Magnus svär inombords och går tillbaka mot de andra Äldre.

"Varför har alla redan dragit härifrån? Ingen rapport, ingen avstämning?" frågar han .