Skyddsänglar

Kapitel tjugo

När dörren stängs sjunker Sam ihop på den lilla träpallen bakom disken.

"Vad i helvete?" säger han högt.

Han börjar rota runt i en låda framför sig. Letar efter något men hittar det inte. Han smäller igen lådan igen. Börjar gå fram och tillbaka på affärsgolvet. Han kliar sig i huvudet och mumlar för sig själv.

"Hon reagerade på rökelsen, hon såg något på bokens omslag, det måste hon ha gjort varför annars skulle hon köpa en svart anteckningsbok och vara nöjd? Nej hon såg texten."

Sam går längst in i affären. Förbi ytterligare en gardin. Han fortsätter mumla för sig själv.

"Hon hade ingen aura. Så hon kan inte vara en men hon visste något. Vem skulle ha aktiverat henne?"

Han stannar mitt på golvet i rummet längst in. Tittar upp i taket.

"Det kan väl inte vara...?"

Hans huvud är fullt med frågor. Vem var hon? Hur vet hon att Skyddsänglar finns men samtidigt är så ovetande? Var fanns hennes mentor?

"Fasen att hon inte betalade med kort" säger han högt. "Då kunde jag åtminstone ha fått hennes namn utan att verka helt galen" tänker han.

Han börjar leta efter en bok i de höga hyllorna som täcker alla väggar. Han drar med fingret över ryggarna på de dammiga böckerna. Det syns att han inte rört dessa på länge.

"Den är inte här" säger han och biter sig i läppen.

Han gå ut i butiken igen, mot dörren och vänder på skylten.

"Stängt "står det nu i stora röda bokstäver.

Han låser dörren och drar för gardinerna. När butiken inte har en strimma solljus i sig går han snabbt mot telefonen.

Han trycker in fyrkant 1 och väntar.

Signalerna går fram men sen knäpper det till, ingen säger något utan det blir bara tyst.

"Vi måste ses. Jag tror något stort kan ha hänt" säger Sam i luren.