Skyddsänglar

Kapitel trettioett

När min sista lektion är över springer jag snabbt och hämtar ryggsäcken och går mot busshållplatsen. Noah sitter nedanför skolan vid cykelställen och väntar när jag kommer dit.

Han tittar upp och när han ser mig lyser han upp. Jag känner hur hela min kropp reagerar när jag ser hur han synar mig uppifrån och ner.

"Vad gör du här?" frågar jag lugnt.

Han ger mig en blick som säger "Det vet du mycket väl."

"Tror du att jag låter dig åka till den där gubben ensam?"

Jag sätter mig på ryggstödet på bänken, våra knän möts och han lägger armen om mig, drar mig till sig och pussar mig på pannan. Jag känner mig så trygg i hans armar. All smärta, alla tankar på Casper, på allt det här galna som håller på att ske bara rinner iväg. Hos honom finns ett lugn jag nog aldrig känt innan.

"Hej!" viskar han i mitt öra.

Han gnuggar sin näsa mot min kind och letar sig ner mot min mun. Jag vänder upp mitt ansikte och våra läppar möts.

Det känns så självklart, så naturligt, som om det varit oss jämnt. All min ängslan som följt mig genom hela dagen spolas bort. Nervositeten över vad Sam ska berätta om Skyddsänglar, allt känns som det kommer bli okey.

"Hej på er turturduvor" säger Jo retsamt.

Vi släpper varandra och jag känner mig lite vimmelkantig.

"Hej!" svarar Noah, hans arm ligger kvar om mig.

"Ska vi?" frågar Jo och börjar gå ner mot vägen.

Jag tittar snabbt upp på Jo, sedan flackar min blick mellan dem två.

"Men va? Ska ni med? Båda två? Jag vet inte om..."

Båda två stirrar på mig och bara skakar på huvudet.

"Du åker inte själv. Så är det bara" säger Noah.

Jag hoppar ner från bänken. Noah tar tag i min arm och drar sig till mig igen.

"Jag finns här, ok? Jag släpper inte taget om dig nu! Jag skyddar dig vad som än kommer hända" säger han.

Hans röst är både stark och omhändertagande och nervös.

Jag tar ett steg fram och ställer mig på tå. Jag når precis upp till hans läppar och kysser honom.

"Inte för att vara sån men jag tror det är jag som ska skydda dig" säger jag och ler.

Han ler inte, istället blir han gravallvarlig och ger mig en ond blick.

"Leah, vi vet inte vem han är, den här Sam kanske bara luras. Allt jag säger är att du ska vara försiktig och att jag finns här för dig, ok?"

Jag kysser honom igen. Tar honom i handen och nickar.