Skyddsänglar

Kapitel arton

"Vi har ett problem!" säger han och slänger en tidning på skrivbordet framför dem.

Adam och Magnus lutar sig båda framåt och läser rubriken.

"Änglavakt" skriker den åt dem med en bild på en Äldre man de inte känner igen. De tittar sakta upp på sin chef, den äldsta skyddsängeln i rådet.

"Vad har hänt?" frågar Magnus.

"En vän till vår statsminister som är miljonär, cyklade hem och höll på att bli påkörd. En bil kom från en tvärgata och såg honom inte men en annan man lyckades cykla in mellan dem så han missade bilen."

"Var det en Skyddsängel?" frågar Adam.

Chefen skakar på huvudet och drar sig i skägget.

"Men vad är i så fall problemet" frågar Magnus.

"Han har fått dille på änglavaktgrejen. Han vill nu hylla alla våra vardagshjältar. En gala, stort och glammigt. Alla ska få vara med och nominera och hans vän, vår statsminister tyckte det var en fantastisk idé" säger han och suckar.

"Jag hatar valår" mumlar chefen.

"Lite som Svenska hjältar alltså" säger Adam.

De två äldre männen tittar undrande på honom.

"Tyvärr fick jag inte reda på detta förrän igår och de har redan börjat dra in nomineringsförslag, skickat ut inbjudningar och bokat lokal, det går inte att stoppa".

"Ja men det finns en sådan gala. Folk får nominera andra människor och så tv-sänds det på femman eller trean".

Chefen blundar, suckar och ställer sig upp. Han börjar gå fram och tillbaka bakom sitt massiva skrivbord. Adam och Magnus sitter och följer honom med blicken som om de tittade på en tennismatch.

"Ok det är bra. Då kanske jag i alla fall kan avstyra honom från att tv-sända galan. Få honom att tona ner det".

Magnus harklar sig och frågar försiktigt;

"Men jag förstår inte riktigt vad problemet är med att en miljonär vill ha en gala. Det är väl bara bra att lyfta fram goda människor när allt annat verkar så ont i världen?"

Chefen sätter sig ner och fäster blicken på Magnus.

"För att sjuttio procent av de nomineringar som kommit in är Skyddsänglar!" ryter han till.

"Ahh..." säger både Magnus och Adam i kör och lutar sig tillbaka.

De tre männen sitter tysta och det enda som hörs är klockan som tickar på väggen.