Kapitel fem

161 17 0
                                    

Adam gäspar stort och drar handen genom sitt långa lockiga hår. Han sitter på en bänk utanför den lilla stadens stadshus. Huset han stirrat på de senaste timmarna ser mer ut som en skola än kontor med kommunens politiker i.

Pressbyrån ligger rakt över torget men har inte öppnat ännu. Hans varma andedräkt och solens strålar får det att se ut som han röker. Han skrattar till. Tänker tillbaka till när han bodde hemma och farsan tog tag i nacken på honom när han kom hem från skolan för att lukta om han rökt. Hur det känns som en evighet sedan han varit så arg och rädd. Hur mycket de senaste årens träning och guidning gett honom. Tanken på att hans pappa aldrig någonsin heller skulle kunna hinna ikapp honom var också en trygghet.

Om det var något han lärde sig i lumpen så var det att stå still och vänta. Han tittar tålmodigt på klockan. Han borde komma runt hörnet vilken sekund som helst. 

SkyddsänglarOù les histoires vivent. Découvrez maintenant