Skyddsänglar

Kapitel tjugosex

Sam går med bestämda steg på den stigen han gått så många gånger innan. Han vet vad han såg och han vet vad hon är men det känns ändå omöjligt. Ingen Skyddsängel aktiverar en tonåring och lämnar henne utan någon information.

Han duckar vant vid dörren till den vita stugan. Gallren för fönstren och de små drakarna i mässing på gavlarna gör att det ser ut som en stuga från någon Hans och Greta-saga.

Värmen slår emot honom när han kommer in i hallen och han kan höra röster från vardagsrummet.

"Men det är absurt", hörs en upprörd mansröst från vardagsrummet.

"Jo jag vet, men jag satt själv med i mötet. Ingen vet vart hon är. De har börjat prata om att hon blivit kidnappad. Många av de Äldre är på väg att börja hålla med. Något behöver göras" säger en kvinna.

Sam ställer sig i dörröppningen. Han är stor, hans axlar går från karm till karm. Hans mjuka ljusa hår ligger i lockar ner över hans panna.

"Sam", säger Anne lättat och går fram och kramar honom.

Han ger henne en snabb kram tillbaka. Martin, en lång, smal man med skägg står längre in i vardagsrummet tittar knappt märkbart men ogillande på dem.

"Anne, vi måste sammankalla de du har kontakt med för att hitta henne" säger han.

Anne släpper taget om Sam och vänder sig mot honom igen.

"Ja, Martin jag vet. Men tror du verkligen de kommer kunna göra något. Med våra krafter borde vi kunna hitta henne, åtminstone känna av hennes krafter?"

"Innan ni gör något alls måste ni lyssna på mig" säger Sam allvarligt.

Anne och Martin vänder sig båda mot Sam i dörröppningen och följer honom med blicken medan han sakta går in i rummet och sätter sig i soffan. Hela han sjunker ihop.

"Jag träffade en tonåring igår, hon måste ha varit en aktiverad Skyddsängel för hon kunde känna lukten av vår rökelse" säger han och nickar mot Martin. "Men hon verkade inte känna till något om oss? Hon kom in i affären och frågade om jag kände till några mötesplatser för änglar" Han tar sats för att fortsätta men nu avbryts han tvärt.

"Va? Skulle någon ha aktiverat henne men sedan lämnat henne?" säger Anne nästan chockartat.

Sam inser att han hållit andan och släpper högljutt ut en pust. Han drar upp sina axlar och sätter händerna i luften.

"Jag vet inte men det vad så det kändes. Hon var uppgiven och frustrerad" svarar han.

"Ja det kan jag förstå", svarar Anne frustrerat och skakar på huvudet.

"Vad hette hon?" frågar Martin.

Sam tittar ner på sina fingernaglar.

"Jag vet inte, när jag insåg att hon nös av rökelsen och hon började fråga om änglar fick jag lite panik och fick inte ur mig mycket mer. Jag ville inte väcka för mycket uppmärksamhet."

Martin spänner blicken i Sam.
"Menar du att du inte hjälpte henne?"

"Jag hade ingen aning om vem hon var? Som läget är nu kan man inte vara nog försiktig och det vet du också. Hon hade ingen aura", svarar Sam upprört och ställer sig hastigt upp.

Martin stannar upp.

"Ingen aura, är du helt säker på att hon var en Skyddsängel?"

Sam verkar inte ha hört honom utan fortsätter bara.

"Jag försökte få henne att betala med kort för att få fram namn och adress men hon hade kontanter. Vilken tonåring har kontanter?" säger Sam och slår händerna i det låga taket.

Anne och Martin tittar på varandra och tillbaka på Sam.

"Men Sam, ingen aura, är du säker på det här? Det låter vansinnigt att någon skulle aktivera en tonåring och lämna henne?"

Sam torkar sig i pannan. Han tänker, gnuggar sina tinningar.

"Jag är nästan säker. Hon måste vara en Skyddsängel. Jag kände det på mig."

Martin ser tveksam ut men Anne verkar tro honom.

"Tänk om det har något med den försvunna ängeln att göra?" säger Martin fundersamt.

Anne flämtar till men återfår snabbt fokus.
"Skulle hon ha aktiverat en tonåring och försvunnit?" frågar hon.

"Det skulle förklara varför vi inte kan känna av hennes krafter längre" säger Martin.

"Har en ängel försvunnit?" Sam sakar på huvudet. "Hur som måste vi hitta henne snart. En sådan ung ängel utan en mentor kan lätt hamna fel. Använda krafter fel och falla" säger Sam allvarligt.

Anne hoppar till och går fram mot det lilla bordet där en helt svart bok ligger. En sån som Leah köpte och Sam använde tidigare. Men den här har massor med bokstäver och siffror i sig när Anne öppnar den.

"Vi gör såhär, Sam du letar rätt på tjejen, någon måste vägleda henne och på något sätt var det dig hon hittade så det blir din uppgift. Hitta henne, vägled henne rätt, hon är väldigt sårbar nu. Jag och Martin försöker hitta den försvunna ängeln och jag ska skicka meddelanden till alla jag känner om att hålla utkik."

Sam stannar upp och tittar med nytt hopp på Anne.
"Hon har en bok, hon köpte en bok. Jag kan spåra henne genom den. Bara hon har den med sig."

"Bra, vi stämmer av om några timmar!" svarar Anne.

Martin stannar upp.

"Tänk om vi har ännu en Fallen Ängel här i närheten inte bara de från sprängdådet, då är läget mycket värre än någon tror" paniken syns i hans ögon.

"Det är det jag sagt. Vi får väl se hur lång tid det tar innan de Äldre vill skicka dig och radera minnen på mig igen..." säger Sam och nickar mot Martin.

Anne tar ett snabbt steg framåt, tittar snabbt bort mot Martin som redan vänt sig för att gå mot köket och så kysser hon Sam snabbt. Hon stannar med sin panna mot hans och lägger en hand på hans kind.

"Var försiktig. Om vi har Fallna Änglar bland oss kan vad som helst hända."