Skyddsänglar

Kapitel sextio

Jag vaknar av att Sam drar upp mig på benen. Jag är yr och det rinner något i ansiktet. Jag snuddar med mina fingrar vid pannan och ser att det är blod. Jag vänder mig om och tittar upp. Det ligger människor överallt på marken. Många sitter upp och har bara småskador men några ligger oroväckande stilla. Jag ser mamma en bit bort. Hon står upp och ser oskadd ut förutom att hennes klänning är förstörd.

Hon tittar sig omkring och våra blickar möts. Jag är på väg mot henne när jag ser pappa närma sig henne bakifrån.

Jag stannar upp i steget och mamma tittar förvånat på mig.

"Vi måste dra, nu" säger Sam.

"Vi kan inte lämna alla skadade så här."

"Det finns väldigt många Skyddsänglar här. Alla har det pulvret jag använde på Jo när vi sågs första gången. De har all hjälp de kan få. Jag måste få bort dig innan de tar dig."

Jag sveper med blicken över all förödelse och är ändå glad att vi fick ut folk. Jag bara hoppas alla lyssnade och faktiskt gick ut.

Vi springer mot parkeringen till en parkerad svart Volvo. Jo och Noah står redan där och väntar.

"Fan" svär Sam till och slår på sina jack- och byxfickor. "Tänk om jag hade fått ta bilen istället för taxifan. Då hade det varit så mycket lättare."

Martin kommer upp bakom Sam och kastar en bilnyckel till honom.

"Ta min så ses vi i stugan sen" säger han och vänder om och springer tillbaka till Stadshuset.