Skyddsänglar

Kapitel femtiofem

Det blir kolsvart när vi stänger den tjocka dörren bakom oss. Jag börjar leta efter min telefon för att tända lampan men Jo hinner före. När jag får upp min ser jag att mitt batteri har dött.

"Detta kanske är mindre bra, har någon av er två Sams telefonnummer?" säger jag och visar den svarta skärmen.
Jos lampa går mellan mig och Noah. Han skakar på huvudet.

"Inte jag heller" säger hon med ett darr på rösten.

"Kan jag låna din telefon?"

Jo ger mig telefonen och jag lyser upp korridoren framför oss. Det finns några små gångar utmed kanterna men annars verkar den här gången gå spikrakt väldigt långt fram, och allt är svart.

Jag börjar gå och svänger första möjliga vänster. Där startar en ny korridor, den ser nästan identiskt ut med den jag precis lämnade. Jag kan snabbt svänga åt höger och stirrar då ner längs ytterligare en svart, lång korridor.

"Allt ser likadant ut!", uppgivet sjunker jag ihop mot en av väggarna.

Jag försöker minnas mina visioner. Men det såg ut så här. Vi sprang i en korridor och sedan är vi inne i ett rum och innanför det rummet befinner sig Kristina.

"Fan! Ok, ok, tänk!", säger jag lågt. Noah och Jo står nu bredvid mig.

Jag sluter ögonen och försöker minnas alla små detaljer. Visionen sköljer över mig igen. Vi tre springer. Väggarna är kala och fuktiga. Vi svänger vänster, höger, sedan står vi i rummet. Vi går aldrig igenom någon dörr. Det bara blixtrar. Jag hoppar fram och tillbaka i visionerna. Väl inne i rummet försöker jag fokusera på dörrar, färger, något som kan avslöja vart vi är. Men inget sticker ut. Sam är nu med oss.

"Vart kommer han ifrån?" säger jag, fortfarande med slutna ögon.

"Vem?" frågar Jo.

Jag öppnar ögonen och tittar på dem.
"Vi får helt enkelt börja undersöka alla rum. Jag har inte en aning om vart Kristina är någonstans."