Skyddsänglar

Kapitel nio

Mannen han stått och väntat på hela dagen kommer äntligen ut genom dörrarna. Han pratar med en kollega och de vinkar hej då till varandra. Adam är snabbt på fötter och tar sig fram.

"Du har inte korta dagar du", säger han och ställer sig mitt framför mannen.

"Vad vill du?" frågar han strängt.

"Jag har väntat på dig. Du måste följa med mig. De Äldre vill träffa dig. De vill prata med dig om henne."

Mannen försöker gå förbi Adam och knuffar till hans axel, han börjar gå snabbt mot sin bil. Adam blinkar till och står snabbt framför mannen igen.

"Du kan inte fly från mig nu."

Han stannar upp. Förstår att han inte har en chans.

"Jag har sagt det jag vet. Jag pratade med henne om det som hänt hennes familj. Efter det har jag inte sett till henne. Hon är borta. Jag antar att hon inte gjort sitt jobb ordentligt för det har varit en del olyckor här."

Adam skiter i hans ursäkter. Han håller ut handen och pekar på den blåa Volvon han parkerat på torget mitt emot kommunhuset.

"Nu? Det är sent och jag måste hem till min dotter", säger mannen och nu hörs det att han är nervös.

Adam nickar. Han vet att mannen ljuger, han har inte brytt sig särskilt mycket om sin familj den senaste tiden.

"Du har inget val. De väntar på ."