Skyddsänglar

Epilog

Fredag kväll

"Kan vi prata?" frågar jag Martin som står och tänder en cigg på trappen till den lilla vita stugan.
Han ser förvånat på mig men nickar. Jag drar med honom bort från huset så att ingen ska höra oss.

"Jag hörde att du kan få folk att glömma saker. Stämmer det?"

Martin nickar med ciggen guppande i mungipan.

"Jag vill att du gör så att Jo och Noah glömmer allt det är. Allt som har med Skyddsänglar att göra och den här kvällen. Det är för farligt för dem att veta."

Martin tar ur ciggen ur munnen och sätter sig ner på armstödet av en utomhussoffa i trä. Han ser ut att fundera och drar händerna flera gånger genom håret.

"Alltså Leah, jag kan inte ta bort bara vissa delar. Om jag ska radera något så är det minnena av allt som skett under en viss tidsperiod."

Jag blundar. Allt. Om jag ska få dem att glömma allt kommer de alltså att glömma även allt som hänt mellan oss. Jo kommer inte komma ihåg att vi är vänner igen. Noah kommer inte komma ihåg oss. Vår tid ihop.

"Jag tycker de verkar ta det här rätt bra. Måste du verkligen radera det?", frågar Martin och nickar mot bilen.

Jag tar ett djupt andetag och nickar.

"Jag tror det."

"Tror räcker inte. Jag kan hjälpa dig om du verkligen vill men du måste vara säker. Hos änglar kommer minnet oftast tillbaka efter olika lång tid men det har hittills aldrig hänt med människor."

Jag sparkar undan lite grus på marken.

"Jag vill bara inte att något ska hända dem. Om någon av dem skulle dö för att de hjälper mig, jag skulle inte klara av det."

Martin lägger sin hand på min arm och ger mig ett skrynkligt visitkort.

"Här är mitt nummer, skicka ett sms om du är helt säker. Så hjälper jag dig självklart."

Jag ler svagt mot honom och tar visitkortet. Sedan går jag tillbaka till bilen där Noah och Jo väntar på mig.