Skyddsänglar

Kapitel elva

Sam ligger och stirrar i taket. Anne sover lugnt bredvid honom. Frustrationen inom honom växer. Han och Martin kom ingenstans igår. De sökte med kristallen på halsbandet och försökte hitta någon som skulle kunna hjälpa dem med svar. Men kristallen hittade inget inom kartans område. Inte heller några större kraftansamlingar av svart magi eller Fallna Änglar.
Det är en av de mest irriterande sakerna med att söka med kristall, Sam hade blivit överlycklig när han hittade förklaringen på hur han skulle aktivera kristallen han hittat.  Men begränsningarna på den, att den bara kan söka på kartan den har framför sig  irriterade honom rejält. 

En karta stor nog för att visa hela Sverige gav heller aldrig någon specifik info. Han kunde till exempel se att det fanns människor i Mellansverige som visste saker då kristallen ställde sig lite väster om Stockholm, men att lyckas söka sig ner i detaljnivå var svårt. Speciellt eftersom kristallen lätt tappade kontakt med sitt sökobjekt. Det krävdes stor koncentration av både den som sökte och kristallen för att kunna hålla kvar kontakten. Men när Sam försökte utvidga sökytan tappade han alltid koncentrationen.

Martin försökte hjälpa till genom att han var den som sökte, så att Sam bara behövde byta karta, men Martin var inte alls lika tränad inom kristallerna. Sam var den som tränat upp sitt sinne för det. Han var den som läst om tekniken, han var den som aktiverat stenen.

De hade inte heller hunnit hålla på så länge innan Martin var tvungen att gå. Han hade drömt om en skyddsling under natten och var tvungen att hitta den äldre mannen som skulle svimma och trilla ner för en trappa.

Idag är det första maj och Sams butik är stängd. Planen är att han och Anne ska ta ledigt ihop och spendera dagen genom att promenera i Tyresta By söder om Stockholm. Egentligen vill han bara grotta ner sig i böcker om profetian, Fallna Änglarna och svart magi, men han vågar inte pressa Annes tålamod mer. Han vet att han börjar bli obstinat. Men han kan inte låta bli. När han nästan varje kväll på nyheterna såg människor som dog i svält, terrordåd och klimatet som var helt ur balans kunde han inte låta bli att se kopplingarna. Det var så allt började i profetian och om han kunde få de Äldre att förstå, så kunde de kanske göra något åt det innan det blev försent. Men ingen ville lyssna. Ingen ville tro på att de Fallna Änglarna började blir fler än Skyddsänglarna.
Sams högsta önskan är att skapa ett kontaktnät av Skyddsänglar. Även om det kan öka risken att någon upptäcker dem, så behöver de samlas. Det funkar inte längre att bara ta hand om sina egna. Världen krymper med tekniken och då måste även Skyddsänglarna ha kontakt.

Anne är mycket stöttande i hans önskan men han märker att även hon ibland tänker att han överdriver. Han börjar inse att något stort måste ske för att han ska bli tagen på allvar.

Sam tittar på nyheterna på sin telefon.

"Nu är identifieringen av alla offren vid explosionerna klar. Tjugosju vuxna och åtta barn dog..." står det i artikeln.

Sam dricker kaffe vid köksbordet när Anne kommer upp. Balkongdörren är öppen och det bankar från bygget utanför dörren.

"God morgon", säger Anne och gnuggar sig i ögonen. "Var det de där som väckte dig?" säger hon och nickar mot byggarbetsplatsen.

Sam vet att hon skulle oroa sig mindre om han sa det istället för den riktiga anledningen så han nickar. Men svaret dröjde någon sekund för länge för Anne tittar medlidande på honom och hennes panna rynkas bekymrat.

"Sam. Älskade Sam!"

"Jag vet, men du behöver inte oroa dig. Jag ska sluta."

"Du kommer inte sluta, det ligger inte i din natur. Du kommer fortsätta tills du hittar ett sätt att fixa det här. Jag önskar bara jag kunde hjälpa dig på något sätt."

Sam tar en klunk av kaffet som börjar bli kallt, gör en grimas och ställer sig upp för att fylla på sin kopp och hämtar en till Anne.

"Jag önskar bara att jag hade aktiva krafter som dig och som Martin."

Anne följer efter honom och hämtar mjölken, ställer den på bordet, plockar fram frukostmat.

"Men din kraft är ju aktiv. Det är ju den som håller på nu!"

"Det känns inte så, du kan ju skicka mentala meddelanden och Martin kan få folk att glömma saker. Det känns sjukt mycket mer aktivt än att vara pedagogisk..."

Han sätter sig ner med en dunk.

Anne kommer fram och kramar honom bakifrån.

"Du är den bästa mentorn jag vet, du har ett fantastiskt tålamod, du kan så mycket om vår värld som jag inte vet och du kommer ha en stor betydelse för vår överlevnad. Det vet jag. Det behöver jag inte vara Skyddsängel för att se. Du klarar dig ju utan alla drömmar och krafter. Du är mer speciell."

Sam lägger handen på hennes arm och muttrar med ett leende på läpparna.

"Hm... ok tack! Men jag hade hellre drömt om framtiden för att rädda människor i nöd, eller kunnat flyga eller något sånt".

De båda börjar skratta och sätter sig ner för att äta .