När snön faller

Kapitel 39

Dagens trailer: Peter Pan (2003)

Peter Pan bör finnas med i alla barns drömmar. Seriöst. ALLAS. Den här filmen... omg. Älskar den. Och i trailern när Peter säger: 

"All you have to do, is leave home behind. But you can never come back. Never."

Och jag ba: "Hey, jag är frivillig?? Pick me?? Vem behöver hem när man kan åka till Neverland"

Kram!

//Delenainmyheart

***

Graces pov:

Vi fortsätter prata på som vanligt vid skåpen. På ett sätt känns det hela tiden som jag måste berätta för dem om Jason. Trots allt så är det officiellt att vi är ihop. Idag skulle vara då vi betedde oss som ett normalt par inför andra, och det var ju framför allt jag som ville, och då är det inte mer än rätt att jag berättar det för dem.

Men jag hinner inte ens öppna munnen förrän jag vrider lite på blicken och jag får syn på Noah som kommer gående i korridoren.

Påväg mot oss.

Blicken är fixerad på mig.

Fan.

Jag harklar mig snabbt och får lusten att fly. Ta mina saker och springa iväg till lektionen med en gång. Han är den sista personen jag vill prata med och har ingen som helst lust att prata med honom. Men för det första, vore flykten alldeles för likt mitt gamla jag, och för det andra ligger klassrummet åt samma håll som mot Noah. Jag måste alltså passera förbi honom för att kunna komma dit.

Istället tar jag mod till mig, sträcker på ryggen och låtsas som jag aldrig fått syn på honom. Amy klagar fortfarande på stackars Mr. Darcy. Hon beskriver honom som djävulen själv. Jag förstår inte hur hon kan ge honom så mycket hat, han har bara svårt att släppa in folk. Det är allt. Han drar sig undan för att personer har fördommar och föraktar honom.

En aning som Jason...

När Noah slutligen stannar vid oss är det som klockan i korridoren slutar ticka. I alla fall säger varken Amy eller Nathalie något längre. De har vänt sig om mot Noah, och jag detsamma.

"Grace." säger han och kör ner händerna i de svarta jeansfickorna.  Han är längre än vad jag minns honom. "Kan vi prata?"

Hans röst.

En gång så mild. Frestande. Vacker och mjuk som lent sammet.

Nu står jag inte ut med den.

"Du är den sista hon vill prata med!" spottar Amy fram och har tydligen kvar ilskan mot Mr. Darcy och tar ut den på Noah. "Våga inte ta ett steg till!"

"Hon har rätt." säger Nathalie och korsar armarna över bröstet. "Stick."

"Jag kan prata för mig själv, tack!" fräser jag innan jag vänder ögonen mot Noahs. "Vad du än har att säga så får vi tar det sen. Lektionen börjar snart."

Jag och mina två vänner försöker passera förbi honom. Nathalie och Amy lyckas, men Noah ställer sig för min väg så jag nästan dunkar in i honom. Doften av honom får mig att grimasera. En gång i tiden tyckte jag att han luktade gott, nu mår jag bara illa.

"Jag vill bara nämna att jag är ihop med Claire nu." Han tar ett djupt andetag, men verkar väldigt lugn. "Vi är lyckliga och det förtjänar du att veta. Jag trivs med henne."

Jag höjer på ena ögonbrynet. Mina tankar vandrar till den gång Noah stod vid Claires skåp och pratade stressat med henne. Hon hade inte ens velat se honom i ögonen. Och helt plötsligt är de ihop. I för sig har hon ju förlåtit honom. Dessutom gick de till balen tillsammans. Det bör stämma.