När snön faller

Kapitel 8

Amy på bilen.

Spelas av Georgie henley

(Påtal om det... Hon som spelar Amy är hon som spelar Lucy i Narnia... Vad hände med Narnia? De gjorde bara tre filmer och det finns typ sju böcker?! Varför kommer det inte fler filmer om Narnia? Jag menar, de är ju min barndom!)

//Delenainmyheart

***

När jag senare kommer hem bestämmer jag mig för att berätta vad Noah har gjort för mamma och pappa. Speciellt mamma. Jag vet att de båda kommer bli besvikna och först inte tro att det är sant. Deras hjärtan kommer krossas minst lika hårt som mitt. Deras dotters änglaliknande pojkvän bedrog henne. Det är en total katastrof.

Jag vet hur pappa kommer reagera. Om inte Noah är god nog är ingen det. Jag kommer vara fast med dem för evigt. En kille som Jason skulle aldrig bli godkänd av pappa, eller mamma. De skulle bokstavligen hata honom.

Vänta...

Varför tog jag just Jason som exempel?

Jag suckar irriterat åt mina egna tankar.

Kan min hjärna för en gångs skull bete sig som en normal hjärna ska?

Just nu är ingen av mina föräldrar hemma, så jag får vänta till maten med att berätta det.

Under tiden försöker jag koncentrera mig på läxorna. Matteläxan som jag är försenad med och att plugga lite extra inför geografiprovet. Jag är inte dugg nervös. Jag vet att det kommer gå bra. Ändå darrar mina fingrar när jag låter pennan flyga över pappret. Tankarna vandrar långsamt iväg till Noah och jag känner hur ont det gör.

Han var den perfekta pojkvännen. Var allt som jag någonsin önskat mig. Gullig, rolig och omtänksam. Ett hår lent som silke och ett leende som kunde få vem som helst på fall. Han charmerade båda mamma och pappa efter fem sekunder på deras första möte. Det var en ängel jag hade mött, sa de. Att han var felfri. Det trodde jag också på. Jag trodde att jag levde i en saga.

Men jag antar att någon gång i livet vaknar alla upp och inser vilka misstag man gjorde innan när man valde just den sagan att leva i.

Jag vet att jag inte bör tänka på honom. Han förtjänar inte ens sitt namn i mina tankar. Dessutom bör jag inte sitta och deppa som Bella Swan, jag bör faktiskt göra något vettigt, eller åtminstone fokusera på läxorna.

Timmarna tickar mot kväll och mamma kommer hem, tätt efter rullar pappa in på gården med sin nytvättade volvo. Jag hjälper till att duka fram under tystnad och när vi väl ska sätta oss för att äta tar jag ett djupt andetag. Så djupt att mamma hör mig.

"Allt okej, hjärtat?" Hennes varma, rådjursögon möter mina och jag känner mig genast lugnare. Mamma kommer förstå. Visserligen kommer hon bli chockad, men jämfört med pappa är hon en enkel match.

"Det är en sak jag måste berätta." säger jag till dem båda och lägger upp sallad på tallriken och sedan lite ris.

"Jaså?" Pappa lägger ifrån sig morgontidningen.

Precis. Morgontidningen. Han hinner inte läsa den innan jobbet utan är tvungen att göra det efteråt. Han säger att det inte spelar så stol roll, men egentligen får ju han reda på de stora händelserna på dagen via radion eller jobbet. Han behöver egentligen inte läsa den.

"Går allt bra i skolan?" Nu ser han allvarlig ut när han pratar. "Du får väl mer än C på alla prov? A, hoppas jag. Du pluggar väl varje dag och inte sitter med mobilen? Dagens ungdomar... Du har väl blivit bättre på matte? Det är viktigt med matte, Grace. Hur många gånger ska jag behöva säga att-"